Jag timeade in då alla var i köket, också ställde jag mig på knä. Theresa förstod direkt vad det handlade om och utbrast i ett förtjust skrik. Det värmde hela min själ. Självklart skulle hon tacka ja!
Jag trädde på den dyra diamantringen på hennes finger och hon ropade ut åt alla i köket att titta noga på hur fin den var. Hon var skrytsam, det gillade jag! Jag skulle allt skämma bort henne. Alla skulle veta att hon var förlovad med den rikaste, snyggaste mannen i staden. Eh, snart är jag rikast.
Som planerat sade hon ja och vi kysstes länge inför våra gäster. Det var helt perfekt. Förlovningen blev helt perfekt! Theresa var upp över öronen förälskad i mig, och jag i henne.
Xavier gratulerade mig och viskade bestämt åt mig att hålla kvar vid henne. Varför skulle jag inte göra det? Jag har väl inte gjort något annat?
Jag slog mig ner bredvid Elin som gratulerade vår förlovning. Jag skojade och flörtade lite med henne, om att det inte var för sent än... Hon blev lika generad som vanligt, och jag måste erkänna att jag gillar när hon blir generad. Jag vet att hon tycker om mig. Jag kanske ska ge henne lite mer.
Bartendern, från första klubbkvällen ute med Theresa, harklade sig och tittade barskt på mig. Jag blev så obekväm när han gjorde så. Kunde han inte bara sköta sitt?
"Xerxes, jag tror jag ska gå nu. Det börjar bli sent. Jag vet inte om vi bör ses på ett tag."
"Vad menar du, gumman? Jag menar.. Elin?"
"Jag tror du vet varför. Du är förlovad nu. Det kan inte bli något mellan oss. Det är för svårt för mig."
Jag väntade mig och kysste henne på kinden. "Det är aldrig försent mellan oss, baby."
Två andra urläckra tjejer hängde sig kvar vid vår lilla familjekyrkogård sent på natten. Jag gick ut och sade att festen var här inne! Inte bland de döda.
Jag tror dessutom att mamma skulle bli obekväm om massa främlingar stod och sörjde henne. Hon var inte den socialaste av simmar...
Theresa var fortfarande uppe bland molnen då vi städade undan efter festen klockan fem på morgonen. Jag kom plötsligt på att hon var gravid och frågade om hon hade vilat något. Det hade hon.
Hon var till och med nog utvilad för att fortsätta uppe i vårt sovrum. Hon gillade att betona att det var vårt sovrum. Och tja, hon hade helt rätt!
Typiskt nog var mamma tvungen att smyga upp på oss precis då. Det fanns inget så avtändande som att se sin döda mamma som spöke innan myspys, så vi sket i det.
Jag var mycket lyckligare med än en kvinna i huset. Med min fästmö! Så jag började ta i på jobbet igen. Med ett barn på gång behövde vi ännu mer pengar. Räkningarna blev dyrare och dyrare för allt jag gjorde i huset...
Jag har inga krav på att Theresa ska sköta hushållet medan jag är borta, men hon gör det ändå. Hon är helt fantastisk! Hon gör i ordning frukost åt mig på morgonen och städar undan.
Det ska vara rent och snyggt när hennes prins kommer hem, säger hon. Jag vet, hon är för bra för att vara sann!
Det är jag som stupar istället för henne. Det är lite pinsamt. Men jag sliter faktiskt som ett djur på jobbet!! Är det någon som är uttröttad så är det jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar