Hej Journalen.
Det har hänt så mycket grejer på sistone... Jag försöker fokusera på det roliga. Som att Xerxes och Xavier har blivit tonåringar! Det känns faktiskt mest roligt, nu när de ändå vuxit upp. Finns inte så mycket att ändra på ändå.
Jag är bestämd sedan en tid tillbaka över att det är Xerxes som ska få bära facklan efter mig. Jag har inte sagt det rakt ut, men han äe så självsäker över att det kommer bli han. Det var ju faktiskt hans högsta önskan, så jag antar att det blir rätt.
Xavier är mer tillbakadragen, men jag hoppas att han kommer vara okej med mitt beslut.
Nu efter Jonas bortgång har det blivit en hel del drinkar för mig. Vi har ju en bar, det är väl lika bra den används? Jag kan inte göra några komplicerade drinkar direkt, men de blir helt okej. Så länge pojkarna håller sig borta.
De ska inte dricka innan de är 20! Helst aldrig. Jag vet att det är inte är så bra för hjärncellerna. Jag bör väl tagga ner lite själv eftersom jag minst sagt behöver alla mina hjärnceller nu när jag är praktiskt taget är egen-företagare och utvecklar många nya spel och moddar.
Jag tycker lite synd om Xavier. Jag har inte bett honom om att städa upp efter alla, men han gör det ändå. Jag orkar ärligt talat inte. Det kanske vore något att skaffa ett hembiträde. Men då hade jag å andra sidan varit tvungen att kommunicera med det... Vilket jag inte vill.
Jag försöker väga upp det genom att kliva upp och göra i ordning frukost åt dem innan skolan. Xavier skulle aldrig klaga på mig och säger hela tiden att det är helt okej för honom att ta disken. Jag tror att han är alldeles för snäll...
De verkar fortfarande komma bra överens. De gör läxorna tillsammans och pratar om tjejer. Mest Xerxes. Det är han som verkar ha många tjejer efter sig. Jag har tagit allvarliga snack med honom om att jag hugger huvudet av honom om han utnyttjar eller är taskig med någon tjej. Han har lovat mig att aldrig göra det.
I och med att han snart kommer träda in i ledarrollen för Ravenous släkte är det bäst att han håller sitt ord.
Det är långt ifrån alltid jag förstår mig på dem. De har fått nya sängar men ändå ligger de hellre i min. Jag har fått köra iväg dem ett antal gånger faktiskt. Det spelar ingen roll om det är mitt i natten - sovrummet är min fristad.
Men det fungerar inte så bra att ha enbart en dator i hushållet som står i min fristad då sönerna frenetiskt vill använda den. Jag har sagt hur många gånger som helst att mitt arbete och programmerande är mycket viktigare än att trolla forumen, men det hjälper inte.
En till dator står på inköpslistan. Då ska jag passa på att ta den nya. Min är alldeles för gammal!
Jag blev så ledsen den dagen jag såg att mina två levande koplantor nu också var döda med resten. Jag vet ju att de inte lever så länge, men det tog ändå hårt. Jag ringde Kristoffer och han kom över direkt.
Jag vet inte om det är något mellan oss. Vi kramas alltid väldigt länge och han verkar tycka om mig, trots att jag inte direkt ansträngt mig för att vara trevlig. Men i och för sig, jag tog ju med honom hem efter Jonas dödsfall. Han kanske tog det som en hint.
Jag ställde till och med upp på en instagram-bild igår.
Efter min och Kristoffers senaste träff fick jag lite bättre självförtroende. Jag kände mig redo att berätta för Xavier om hans öde!
Som väntat var har hur glad som helst över. Han hoppade upp och ner i luften och ville göra en bro-fist med mig. Ja, jag har lärt mig vad det betyder. Ingen jag har lust att göra dock. Jag har även berättat för honom om förbannelsen med handslaget, elektriciteten. Men det hade han förstås redan listat ut.
Det har blivit en häftig sak på skolan och ungdomarna slår tydligen vad om vem som kan hålla kvar i Xerxes hand längst.
Xavier stormade in i mitt sovrum häromdan. Fastän jag lärt dem att de måste knacka... Vissa saker tar de inte till sig av...
"Mamma! Hur kunde du välja Xerxes?! Vad är det för fel på mig? Varför valde du inte mig?"
Xavier var väldigt upprörd. Jag trodde verkligen inte att han ville bära facklan lika mycket som sin bror. Jag visste inte vad jag skulle säga, men Xavier fortsatte:
"Xerxes har redan allt! Han har alla kompisar i plugget, har inte alls dåliga betyg trots att han knappt tittar i läxorna och alla tjejer gillar honom. Finns det ingen rättvisa i världen?!"
Xavier stormade ut igen. Jag var tvungen att prata med honom. Det handlade inte om att någon av dem var mer eller mindre värdefull. Hur skulle jag förklara detta för honom på ett bra sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar