Elin flyttade in, förstås. Jag skulle aldrig ha hjärta att låta mina gravida kvinnor bo själva! Hon har gjort sig hemmastadd och verkar avguda barnen.
Hon läser godnattsagor för dem nästan varje kväll. Det gör mig nästan tårögd. Hon kommer bli en fantastisk mamma åt vår bebis.
Hon sitter i för sig och trollar forumen en del, har jag märkt. Men det gör ingenting. Så länge hon är ärlig och kärleksfull mot vår familj får hon bete sig hur hon vill mot främlingar!
Jag märker hela tiden hur olycklig Wren är. Jag försöker prata med honom, fråga honom hur det går i skolan och vad han har för intressen. Men han avspisar alla och skriker bara att han måste flytta härifrån. Han säger att han skulle göra vad som helst för att bo med sin mamma.
Det sårar mig, måste jag erkänna.
Men jag är inte helt omöjlig. Jag vill inte ha en olycklig son här i huset. Jag vill att han ska vara lycklig och utvecklas till sin egen person! Så jag gav honom tillåtelse att flytta till Theresa. Det var första gången han log mot mig på flera månader när han packade sin väska och åkte iväg. Han duschade inte ens innan.
Jag skulle behöva så mycket tröst från mina damer nu.
Jag började med de yngre damerna. De undrade varför Wren hade flyttat, och jag gjorde som vanligt mitt bästa för att förklara läget. Uma blev sur och sade att hon också ville flytta till mamma. Där bråkade dom inte.
Jag sade till henne att hon inte visste det. Theresa var nämligen en ganska komplicerad kvinna. Men jag sade att hon kunde börja åka hem till sin mamma efter skolan på onsdagar. Jag vill absolut inte vara orättvis!
"Jaha. Så nu är Wren borta också bor Elin här. Är det så det fungerar tror du? Att en flyttar och en annan flyttar in?"
"Jag tror det."
Det hade varit alldeles för mycket drama i huset på sistone. När Louise sade till mig, efter två hela veckor tystnad att hon ville prata, förstod jag vet det handlade om.
"Xerxes. Du är helt otrolig. Har du glömt det här?" Hon viftade på fingret med vigselringen.
"Nej. Vad... Menar du?"
"Vi är gifta!! Vi har varit gifta länge nu! Betyder det ingenting för dig?! Nej, du behöver inte ens svara på den frågan. Jag VET att det inte betyder något för dig. Nu har du nya kvinnor i vår säng. Sängen som ska vara för det äkta brudparet och ingen annan." Hon brast ut i gråt.
"Men Louise, jag trodde du var med på det här! Gråt inte. Du är ju gift med mig! Säg inte att du upptäckt först nu att jag föredrar flera kvinnor?"
"Nej, tro mig. Det vet jag allt. Men jag trodde ändå att det fanns något slags hopp, och en framtid för oss. Jag trodde att jag betydde mest för dig."
Som jag alltid gjort så förklarade jag för henne att alla mina kvinnor betyder lika mycket för mig. Men det gjorde henne bara argare. Det slutade med att även Louise tog sitt pick och pack och drog.
Den här gången var jag riktigt ledsen. Det var bara tur att jag just fått råd med en svindyr, extra bekvämlig säng så att jag kunde sova. Det blev inte bättre av att Elin inte kom och tröstade mig. Hon var fullt upptagen av att trolla forumen.
Jag hittade Elin i badet nästa morgon. Hade hon sovit här hela natten?! Jag tog henne i min famn medan jag grät som ett barn. Elin förstod inte vad det var med mig.
Jag sade att hon inte fick lämna mig. Hon kunde ha dött i badkaret! Hon kunde ha drunknat! Och med ett barn. Elin lugnade ner mig och sade att hon kunde hålla koll på sig själv. Jag visste inte om det var så...
Elin var som en solstråle, och gjorde frukost åt barnen. Jag själv var tvungen att ta en semesterdag. Det var för mycket just nu. Jag började fundera på om jag gjort fel val i livet.
Jag kanske skulle ha hållit mig till en kvinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar