Livet var lite tråkigt med Theresa ute ur bilden. Jag behövde något mer. Så jag gick ner på knä och friade till Louise! Jag älskar verkligen henne, och det har växt sig starkare på ett sätt det aldrig gjorde med Theresa.
Det här kunde inte bli annat än helt perfekt.
Louise hoppade upp i min famn av lycka. Hon skrek "JA" så högt att hela kvarteret måste ha vaknat. Jag väckte henne tidigt den lördagmorgonen, nämligen. Jag sade att jag ville gifta mig idag. Nu direkt!
Hon var överförtjust över den planen och jag började direkt ringa runt till våra vänner och bekanta.
Vi bestämde oss för att ha bröllopet i den vackraste parken i staden. Louise var lite nere för att hennes systrar inte kunde komma. Jag hade aldrig träffat dem och hon tyckte det skulle vara perfekt om jag lärde känna dem nu när vi var exklusiva och skulle börja vårt egna liv ihop.
Jag tröstade henne med en kyss på kinden och sade att det skulle bli ett jättefint bröllop ändå.
Och det blev det. För alla sparpengar hade jag köpt ännu en vacker ring till henne. Hon skulle bara ha det bästa.
Våra vänner och min familj applåderade i bakgrunden och jag kände mig helnöjd. Att hon nu var Louise Ravenous kändes mer än bra!
Valentina var så lycklig över att vi gift oss och skuttade runt i parken och sjöng. Jag tror att hon sjöng något med att dumma Theresa inte bodde med oss mer och att hon hade sina föräldrar för sig själv nu...
Det var ju visserligen sant.
I ögonvrån såg jag ingen annan än just Theresa. Varför var hon här? Hon stod och pratade med Xavier och gjorde roliga röster medan hon skrattade elakt.
Det var väl ändå inte mig och Louise hon gjorde sig löjlig över?
"Där är hon. Valentina, blä. Det är pappas frus barn. Han var otrogen mot min mamma och nu måste hon bo med oss."
"Sluta! Du är bara avundsjuk, Wren! Jag går till pappa!"
Valentina kom springandes fram till mig och Louise. Jag såg att hon grät. Vem hade varit elak mot min lilla prinsessa?! Hon berättade att Wren hade retats med henne med några pojkar. Det var verkligen inte okej. Jag gav henne en lång kram och sade att jag skulle gå och prata allvar med Wren.
Valentina sken upp i stort leende och skuttade iväg igen.
Vi satt och pratade ett tag. Wren var ledsen för att Theresa hade flyttat. Det var ju ändå hans mamma. Jag förstår att han är ledsen över det, men jag fick förklara att Theresa inte ville bo med oss mer och att Wren hade det bättre med mig.
Han var inte helt nöjd med svaret, och sedan kom Elin och avbröt. Elin! Det var längesedan jag hade sett henne.
Jag och Elin stod och pratade länge. Det hade blivit sent, men det var som att tiden flög iväg med henne. Wren drog i min arm och ville åka. Jag sa att han skulle leta upp sin syster och be om ursäkt.
Elin sade att hon träffat en en fantastisk man och skulle flytta från staden. Det fick mig att bli stressad. Jag visste inte varför, men jag kände mig inte riktigt klar med henne... Det fanns någonting mellan oss.
Det hade blivit så sent när jag stått och pratat med Elin att Louise somnat på en parkbänk. Jag tittade på klockan och såg att den blivit tolv på natten.
Jag tog ett barn under varje arm och väckte Louise. Här kunde vi inte stanna hela natten!
Vi hade inte direkt tid för någon smekmånad, men Louise hade piggnat till efter vägen så att vi kunde fira våran bröllopsnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar