Ghalastien, 23 ~ Hanna står i lågor!

Cennan var helt slut. Han hade suttit uppe och chattat med Hanna hela natten efter deras träff i parken. Han hade knappt hållit sig vaken under dagens lektioner. Det var inte likt honom. 

Laegnir passade på att smyga in för att göra läxorna i Cennans rum. Cennan var den enda som hade ett skrivbord. Laegnir och Thyrondir fick göra läxorna vid köksbordet.

Cennan vaknade med att ryck då han såg att klockan blivit sju på kvällen. De skulle ju träffas nu! De hade bestämt att träffas hemma hos Cennan nu ikväll. Hanna hade sagt att hon kunde laga mat. Det skulle bli som deras första dejt. Han hade inte ens hunnit berätta för sin pappa att han skulle ha en tjej över på besök... Den här kvällen jobbade han dessutom sent, Det var väl ingen idé att ringa och berätta det för honom?


Cennan hann precis fräscha upp sig då Hanna knackade på dörren. Laegnir och Thyrondir undrade vem som knackade på. Cennan fick snabbt förklara att han skulle ha en kompis över och att de INTE på något vis fick störa. De fick hålla sig på sitt rum eller i vardagsrummet, inte i köket.

Precis när de skulle gå in kom Taurind hem. Såklart. Cennan blev mållös. Han trodde inte att Taurind skulle köra hem henne, men han gillade nog inte att han bokat in en dejt i deras hem utan hans vetskap...


"Nej men hej! Hanna var det, va? Jaså, är du här? Jag kommer precis från jobbet, men stig på för all del!" Taurind var på bra humör och blinkade diskret åt Cennan. Vad pinsamt... Men då var det alltså okej att Hanna var här. Han nämnde snabbt för sin pappa att de skulle laga middag, och han lovade att hålla sig borta.

Hanna ville laga middagen åt dem. Cennan sattes i uppdrag att skära upp lite grönsaker. Han undrade hur det gick för henne när hon tappade pepparkvarnen i kastrullen flera gånger. Men han ville inte besvära henne. Hon visste säkert vad hon höll på med. Han tänkte inte börja klanka ner på hennes matlagning under deras första dejt.

Maten var snart klar och Cennan började duka. Han hade precis gått iväg för att lägga in en bok i sitt rum då han hörde ett gallskrik från köket.

När han kom in stod hela spisen och Hanna i lågor! Vilken katastrofal första dejt! Taurind kom inrusandes efter honom och drog snabbt fram brandsläckaren. Cennan stod som fastförstenad i panik, men följde sedan sin pappas initiativ.


"Gå inte för nära, Cennan! Stå här på håll. Det här löser vi. Du kommer klara dig, Hanna!!"


Tillsammans släckte de elden så snabbt de kunde. Det var en lättnadens känsla då Hanna var oskadd. Hon hade knappt fått några brännskador alls. Taurind sade åt henne att gå in i duschen, direkt. Cennan hade inte ens hunnit visa henne vart badrummet låg.

Taurind gav Cennan en menande blick när Hanna hade gått i duschen. Han sade att man absolut inte fick laga mat om man inte kunde. Hanna kanske var livsfarlig att ha att göra med. Det sa han dock inte högt till Cennan. Cennan fick lova att aldrig mer låta Hanna laga mat här i hemmet. Skulle de fortsätta träffas ville Taurind inte leva farligt.


Hanna kom äntligen ut ur badrummet. Cennan var så rädd att hon blivit mycket skadad. Men Hanna var lika perfekt som tidigare och verkade inte ha ont någonstans heller. De lyckades ändå avsluta dejten, och de kysstes innan hon gick hem. Cennan pustade ut och hoppades att de skulle få lugnare dejter framöver.

Ghalastien, 22 ~ Voodoo magi

Taurind kom plötsligt på den mest briljanta idén. Häromdagen när han var ute och letade ädelstenar och grödor hade han hittat en bortglömd voodoo-docka. Taurind hade ett minne av att någon i släkten utfört en ond kraftfull voodoo mot orcherna en gång, för att hålla dem borta från Rivendell.


Detta kanske kunde bita på Agneta?

Efter lite trixande med voodoo-dockan och en hel del onda önskningar såg han Agneta få stora utslag över hela kroppen. Agneta skrek till och började förvirrat titta sig omkring. Inom kort hade hon sprungit iväg, skrikandes, och ropat att Taurind Ghalastien gjorde det här.

Det hade hon i för sig rätt i, men vem skulle bevisa det?

Taurind kände sig på topp, bättre än någonsin och tog med sig pojkarna till parken nästa dag. De hade varit mycket hemma allihopa på sistone. Oasis Springs, grannstaden, hade Taurind själv bara varit i ett par enstaka gånger. Kanske att Cennan hade åkt hit på egen hand någon gång, men varken Laegnir eller Thyrondir hade sett ökengrönskan som alla pratade om.

Fastän Thyrondir var den yngsta var han inte mycket för att leka. Laegnir försökte få med honom att leka i klätterställningen, men han fnyste bara kort och gick iväg. Inte blev det bätte för Thyrondir då han hann sätta i sig en halv hamburgare innan han insåg att det var kött i. Han hade samma inställning som Taurind och ville inte på något villkor äta ett dött djur.


Han sköt ifrån sig tallriken och tog bussen hem, utan att säga något. Här var det ändå inget roligt.

Tack vare att alla sönerna fått egna mobiler kunde Taurind lätt spåra honom när han insåg att han var borta. Han hade fått de alla tre att lova att alltid svara i mobilen när pappa ringde. Han var så rädd om dem. Thyrondir svarade efter ett tag och sade att han var hemma. Taurind gav honom en liten utskällning och sade att han inte skulle röra sig en millimeter från tomten tills de andra var hemma.


Taurind hade dock svårt att slita sig från sitt upptäckande. Han älskade att upptäcka och utforska saker. I Oasis Springs hade han mycket att utforska. Som att smaka på alla bär och frukter han hittade. Jordgubben smakade som en vanlig jordgubbe. Då var det konstaterat!

Cennan såg sin klasskompis på håll. Hanna, som han var förälskad i. Han visste inte vad han skulle ta sig till när han såg henne. Han var ju tvungen att gå fram, annars skulle han aldrig ha en chans. Att träffas utanför skolan skulle göra susen! I skolan var han pluggis och stödlärare, hon var desto mindre intresserad av att få bra betyg.


"Hej, Hanna! Kolla på det här!" Cennan gjorde så många grimaser han kunde på en och samma gång.


Hanna tittade förskräckt på honom och hälsade tveksamt tillbaka. Cennan försökte rädda situationen så gott han kunde när han såg att hon blev obekväm. Det visade sig att Hanna tyckte att han var rätt roligt ändå, och de stod och pratade resten av kvällen.

Ghalastien, 21 ~ Renoverat hus

Äntligen började Taurinds ekonomi stabilisera sig! Det var så mycket som behövde göras hemma. Thyrondir skulle inte vara spädbarn länge till och Cennan ville så gärna ha ett eget rum. Det var inte mer än rätt att en tonåring skulle få ha ett eget rum. Den äldsta sonen dessutom.


Snart var huset utbyggt och omgjort på utsidan. Taurind började bli mer och mer nöjd med tillvaron. Det här började likna ett fint hem!

Sovrummet och vardagsrummet fick byta plats. Nu satt det dessutom en TV på väggen! Taurind var garanterad om att sönerna skulle jubla när de kom hem. Cennan fick sitt rum längst in och köket kändes luftigare.





TV:n blev helt klart populär. De hade passat på att fira Thyrondirs födelsedag och nu satt de och åt frukost vid TV:n innan skolan. Taurind fick erkänna att det inte var en så tokig manick det där. Ganska trevlig att se något röra sig på bild. Sedan hade de en hel del kanaler att välja bland,


"Nu måste ni skynda er pojkar. Kom ihåg att ni måste göra läxorna innan ni får titta på TV varje dag! Ni får inte fastna här varje lediga stund. Skolan går först."

Laegnir och Thyrondir klädde snabbt på sig och gjorde sig redo att gå. Thyrondir kände sig inte så sugen på att gå till sin första skoldag. Taurind berättade för honom hur viktigt det var och att han skulle lära sig många roliga saker. Thyrondir var inte helt övertygad, men hasade till sist efter Laegnir. 

Taurind var ledig idag och tänkte passa på att måla och ta hand om växterna. Han hade inte haft så mycket tid för sin lilla trädgård. De flesta växterna hade tyvärr dött, men han försökte rädda dem som klarat sig. 

Han skulle precis gå in för att äta lunch då han såg Agneta stå utanför deras hus. Hon stod helt stilla och muttrade någonting. Taurind reagerade på att hon hade blivit äldre, mycket äldre. Det var alltid annorlunda att se äldre simmar. Ålderdom var ju inget som existerade där han kom ifrån. Han blev påmind om att han själv skulle åldras och få rynkor en dag.

"Nu jävlar ska du ge mig mitt barn! Hör du det, Taurind?! Cennan? Är du där inne?"


Hon började gå mot dörren. Taurind gömde sig bakom husknuten. Hon var alltså här för att ta Cennan? Inte en chans att hon skulle ha något att göra med honom. Dessutom var han inte hemma. Taurind ville inte konfrontera henne eller föra någon typ av diskussion. Han var tvungen att hitta på en plan. För en gångs skull skulle Agneta få smaka på sin egen medicin.

Ghalastien, 20 ~ Barnvakt & stödlärare

Det hade blivit dags för Cennans födelsedag! Taurind hade bakat en tårta och stod glatt och hejade på med Laegnir. Cennan önskade sig att få ett eget rum nu när han skulle bli tonåring, och blåste ut ljusen.

Det blev väl inte riktigt som han hade tänkt sig. Taurind satte Cennan i jobb med att hand om Thyrondir de kvällar han jobbade sent och hade inte råd att ge honom ett eget rum än. Cennan var inte jätteglad över hans nya barnvaktarsyssla, eller att han var tvungen att dela rum med Laegnir som var väldigt olik från han själv nu.


Dessutom var han en hopplös romantiker och ville så gärna göra intryck på en viss tjej i klassen. De brukade smsa ibland, men det var mest hon som ville ha hjälp med läxorna. Cennan var trots allt en av de duktigaste eleverna på skolan.

"Men... Fattar du inte? Pappa har inte råd med ett tv-spel åt oss. Vi har ju inte ens en TV! Det är ingen idé att du frågar."

"Varför har vi inte råd? Kan inte du jobba också? Alla har TV. Det vet du väl! Det är bara vi som inte har."


Laegnir hade rätt. Alla hade TV. Cennan visste att hans pappa hade haft det tufft under deras uppväxt. Han försörjde ju dem helt själv och tog extra skift nu och då. Kanske hade det varit bra om Cennan tog ett extrajobb. De hade verkligen behövt pengarna. Men Cennan ville kunna spara de pengarna åt sig själv! Samtidigt ville han att Laegnir skulle ha det bästa, trots att han var lagom störig emellan åt...

Taurind lovade Cennan att han skulle få sitt eget rum snabbare om han började hjälpa till mer hemma. Om Cennan städade och lagade de saker som gick sönder kunde Taurind göra bättre ifrån sig på jobbet och ha mer energi över till familjen. 

Det lät som en okej deal. Som det var nu skulle Cennan inte ens ha tid med ett deltidsjobb. Eftersom Taurind var ensam förälder fick han ta enormt stort ansvar för en tonåring. Det var en stor bonus att han kunde hjälpa Laegnir med läxorna lekande lätt, annars hade det nog gått mycket dåligt för honom i skolan. Dessutom hade Cennan precis blivit stödlärare åt de med extra svårigheter på skolan. Det var en rolig och givande uppgift, men mer arbete än så skulle han inte hinna med.

 "Nej, Laegnir! Han tycker inte om när du gör sådär. Det är ju jättesent. Du ska ligga i sängen nu. Jag och Cennan sköter det med Thyrondir. Du kan ta hand om din lillebror när du blir äldre."


Laegnir blev sur och gick iväg. Han ville bara hjälpa till. Han ville också ta hand om sin lillebror! Taurind själv tyckte det skulle bli skönt när även Laegnir blev tonåring. Inte för att han gillade att sätta sina söner i jobb, men det var tvunget att bli så för att det skulle funka. De var alltid på gränsen till att kunna betala räkningarna och snart skulle även Thyrondir vara ett barn som behövde en säng och mat på bordet.

Ghalastien, 19 ~ Ny baby, nytt avsked

Graviditeten började lida mot sitt slut. Det kändes tråkigt på många vis. Det skulle ju vara roligt och spännande att få ett barn. Den här gången kändes det tungt för både Taurind och Eva. Sönerna förstod inte allt, men Eva försökte sitt bästa att förklara situationen vid middagsbordet.


"Jag har ju berättat om din halvbror, Laegnir. Du har det så bra med din pappa här. Inte vill du väl lämna klassen och brorsan för att åka med mig till Tom? Nej, det kommer bli bäst såhär. Innan du vet ordet av är jag tillbaka! Och vi har ju fortfarande tid kvar innan jag åker!"

Laegnir tyckte förstås det var tråkigt, men han ville inte lämna sin pappa och Cennan här. De var ju dem han var tryggast med och som alltid hade funnits i hans liv. Han tyckte det var tråkigt att hans mamma skulle vara tvungen att åka snart. Men de skulle höras av under tiden. Laegnir hade sin egen mobil och de skulle både prata i telefon och smsa.

Som om det inte var nog med drama innanför Ghalastiens väggar började det brinna några kvällar senare. Taurind var så sliten. Han skulle nog inte ha börjat laga middag då han var helt slut efter jobbet. Hans slit lönade sig, och han fick ju faktiskt jobba med det han älskade, men det tog mycket av hans energi. Särskilt när inte allt var frid och fröjd hemma.


Branden var snabbt släckt, tack och lov. Han ville verkligen inte ha några inbrända barn. Och han ville inte att något skulle hända med barnet i magen så nära inpå födseln!

Så hade det blivit dags för Taurinds tredje son att komma till världen. Han hade hoppats på en flicka, för att skapa lite balans i syskonskaran. Men han var visst dömd att få söner. Nu hade han faktiskt fått de barn han skulle. Det var en lättnadens känsla. Tre räckte mer än nog, speciellt nu när han som vanligt skulle ta hand om alla tre på egen hand.


Taurind tyckte det fanns en till man i släkten att hylla. Hans far såklart, Thyrondir. Eva godkände namnet och tog hand om Thyrondir så bra hon bara kunde innan det var dags för henne att åka. Cennan, som snart skulle bli tonåring, var inte lika accepterande mot att Eva skulle fara. Hon hade ju bott här två svängar nu. Bägge gångerna hade han fått köpa att hon kom och gick i deras hem. Han började tycka att Tom förstörde allt. Det var hans fel att hon skulle åka tillbaka.

Laegnir hade spenderat en hel dag bara med sin mamma innan hon åkte. De hade lekt i parken och pratat mycket om framtiden. Laegnir var väldigt intresserad av kemi och att experimentera. Det gick inte lika bra i skolan för honom som det gick för Cennan, men i kemi och biologi hade han högsta betyg. 

Hon peppade honom att fortsätta på det spåret. Han kunde ju bli en vetenskapsman i den här takten! Det var något han väldigt gärna ville bli.

"Okej... Då var det väl dags då. Vi ska inte gråta nu Eva, eller hur?! Vi har en fantastisk son där inne! Och ännu en fantastisk son inne på sitt rum med de nya provglasen du köpte åt honom. De kommer bli riktigt fina män av dem alla. Mycket tack vare dig."


Eva skrattade till och torkade bort en tår. "Det är inte lätt att inte gråta. Jag vill ju stanna här med er. Jag är så kluven, men Tom behöver mig mest. Vi skulle inte rymmas under samma tak ändå. Jag vet att du sköter våra söner så bra. Innan du vet ordet av är jag här igen, jag lovar det. Förhoppningsvis för gott."


Taurind kramade henne en sista gång och kysste henne på kinden. Han trodde på henne. Vad de hade tillsammans var evig kärlek.

Ghalastien, 18 ~ Hjärtat räcker inte till

Det var Eva. Där stod hon! Det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen på Taurind. Han slet henne till sig och berättade tusen gånger om vad glad han var att hon kommit tillbaka.


"Laegnir har hunnit bli stor! Jättestor. Han är en så glad pojke. Rätt barnslig, men det är klart. Du vet ju hur mogen Cennan alltid varit för sin ålder." Han tittade lyckligt på Eva när han fortsatte berätta. Men stannade upp då han såg att hon blev ledsen.

"Tom. Vart är Tom? Är han med dig hit? Är han på skolan?"


"Han kunde inte följa med. Det är värre än vi trodde. Jag pratade med lärarna på skolan och de kan inte ta tillbaka honom. Han fungerar inte i en vanlig klass. Dessutom behöver han extra hjälp, som han har fått där han är nu, men jag vill ju bo här... Med dig."


"Du menar att du måste åka igen?" Taurind blev direkt nedstämd.

"Om det inte löser sig på något sätt. Tom är med sin farmor och farfar just nu, de bor i samma stad. Men självklart måste jag tillbaka till honom."


Taurind ville inte förstöra den mestadels lyckliga stämningen och de gick in. De hade massor att prata om medan barnen var på skolan. När Cennan och Laegnir kom hem fick Eva berättade att hon var Laegnirs mamma. De kramades länge och hade så mycket att ta igen.

Eva bestämde sig för att stanna på obestämd tid. Tom var i uppror mot henne och det var svårt att ha med honom att göra. Hon trodde att det skulle bli bäst om han fick vara med sin farmor och farfar ett tag, och få nya perspektiv på saker. Kanske kunde de fostra honom lite bättre. Eva hade haft så mycket att tänka på när hon lämnade nyfödde Cennan att de båda bråkade hela tiden.


Hon passade på att storstäda hela huset. Något som inte verkade ha gjorts, någonsin. Hon fick lite dåligt samvete. Det hade hon i och för sig haft sedan hon åkt. Taurind hade verkligen fått bära ett tungt lass. Det var mycket att tänka på om dagarna då hon väntade på att pojkarna skulle komma hem från skolan. Hon försökte sysselsätta sig med det ena och det andra. Taurind hade svårt att hinna ta hand om sin lilla trädgård. Den var perfekt att pyssla med.


Till råga på allt hade hon blivit gravid igen, vilket antagligen skulle krångla till det en del.

Laegnir var ett så okomplicerat barn. Inte för att hon värderade dem på något sätt, eller jämförde dem för den delen. Men ibland undrade hon hur livet skulle se ut om hon bara haft den här familjen. Utan Tom. Hon slog snabbt ifrån sig tanken. Tom hade sina problem, men det var hennes son! Hennes första son och som hon dessutom fostrat helt själv. Hans pappas insats hade knappast varit något att prata om.

"Tack för maten, mamma. Det var jättegott!" Laegnir log brett. Eva pussade honom godnatt och bar iväg på sin tunga mage.

Nästa morgon då hon skulle väcka pojkarna brast det. Tårarna bara rann. Hon visste att hon var tvungen att åka tillbaka till Tom. Särskilt nu när hon fått det jobbiga, men väntade beskedet. Toms farfar hade gått bort. Farmorn var i djup sorg och kunde inte ta hand om Tom som det såg ut. Speciellt inte när Tom behövde extra hjälp och stöd. Eva behövde åka tidigare än tänkt.


Taurind kom ifatt henne och drog ut henne från deras rum.


"Hur är det? Pojkarna borde inte se dig gråta sådär..."

"Jag måste åka tillbaka. Så snart barnet är fött. Jag är ledsen. Jag förstår inte hur det kunde bli såhär, med allt. Toms farfar har gått bort. Han har nog problem som det är, farmorn klarar inte av det. Jag vill fixa det men jag vet inte hur!"

"Du måste ta hand om Tom. Du vet att jag klarar mig här med Cennan och Laegnir. Vi kommer klara det. Du och jag! Vi alla! När pojkarna har vuxit upp och det bara är du och jag, då kommer vi att kunna ordna det här. Eller hur? Du är mitt livs kärlek, Eva. Jag ger inte upp på så lätt."


De höll om varandra och Eva hoppade också, innerligt, på att det skulle få det att fungera en dag.

Ghalastien, 17 ~ Familj på tre

 Taurind höll ihop sin familj skull. Nu hade han två söner att ta hand om själv. Han hade fått Evas upprörda röstmeddelande. Han hade så pass kunnat ta fram det i mobilen. Han hade verkligen inte blivit vän med tekniken...


Men det här var inte som med Agneta. Han förstod Eva. Hon hade gråtit genom hela meddelandet och haft svårt att få fram det hon ville ha sagt. Eva hade inte pratat särskilt mycket om Toms far, men han hade förstått att det inte var någon pålitlig man.

Det kändes tungt att detta behövde gå ut över deras förhållande. Men det var inte slut. Det var verkligen inte slut. Det fick det inte vara! Eva hade varit så ledsen och avslutat med att hon hoppades på att kunna ta sig tillbaka med Tom snart. Det måste ha varit fruktansvärt för henne att lämna deras nyfödda son. Taurind kunde inte föreställa sig. Vissa människor kunde göra det snabbare än vinden, men det hörde inte till det vanliga. Det förstod han.


Han stod och funderade på morgondagens arbetsdag när han stod och matade Lagnir för förhoppningsvis sista gången ikväll. Han var tvungen att få sig någon sömn. Det hade varit obefintligt att få någon, trots att Cennan visat stor mognad och försökt hyscha honom för att låta sin pappa sova. De var fina söner han verkade få i alla fall.

Cennan brukade sitta och göra läxorna inne i Taurinds sovrum, för att hålla koll på sin lillebror. Dessutom var skolan inget jobb för Cennan. Han hade högsta betyg sedan några veckor tillbaka och behövde knappt anstränga sig längre. Taurind var så stolt över honom. Det hade väl blivit för mycket för lärarna att ta om den nya familjen, bortsett från att de var alver, hade en son som inte skötte skolan.

"Cennan... Är det okej att du någonting snabbt att äta idag? Pappa är alldeles för trött."


Taurind gick direkt in i sovrummet och somnade tvärt på sängen. Tur nog visste han att bebisdagarna snart var över. För den här gången, tänkte han pessimistiskt. Det var lätt att bli lite pessimistisk när man slet både hemma och på jobbet. Han hoppades att hans förfäder och familj såg honom och skickade styrka. Det gjorde de säkert. Han hade drömt mycket om hans mamma. Hon hade kommit till honom i drömmarna. Det kändes som att det var på riktigt. Han var i alla fall fylld med styrka när han vaknade, och han ville tro att hon faktiskt talat till honom.

Mycket hade hunnit hända hos familjen Ghalastien. De hade haft råd med ett helt nytt kök, där de faktiskt även kunde sitta och äta! Laegnir hade vuxit upp till en glad liten pojke och kom riktigt bra överens med sin storebror. Han brukade få hjälp med läxorna, eftersom Cennan praktiskt taget kunde allt han gjorde i skolan, utan och innan.


Men ett snyggt och hemtrevlig hem hjälpte inte att saker gick sönder. Det var hela badrummet och nu den lilla stereon. Såhär hade det aldrig varit i Rivendell. Där hade de i för sig inte duschar på det här sättet, avlopp och definitivt inte elektronik. Allt var fortfarande så nytt för Taurind. Men han tyckte att han hade kommit in i det mer än väl. Så gott han kunde. Sönerna hade svårt att tro att Taurind bott på ett ställe som inte hade mobiltelefoner.

Efter att äntligen ha blivit klar med stereon och sönerna åkt iväg till skolan tänkte Taurind gå och lägga sig ett tag till. Att laga stereon det första han gjorde på morgonen var inget han gärna gjorde om. Men de hade inte råd med en TV och barnen ville ha någon slags underhållning. För att vara ärlig tyckte han att det verkade totalt onödigt med en TV.


Han blev avbruten i tankarna då det plötsligt knackade på dörren. Han sprang in och drog på sig morgonrocken och tittade ut genom glaset i ytterdörren. Det var hon!

Ghalastien, 16 ~ Oansvariga vuxna

Eva var ensam hemma på dagarna då Taurind jobbade och Cennan var i skolan. Taurind började fundera på om han någonsin skulle dra in storkovan. Räkningarna var dyra och det var precis så att han kunde betala dem.


En dag hörde Eva en ilsken knackning på dörren. Hon tittade ut genom fönstret i ytterdörren och såg Agneta stå där.

Eva var full av graviditetshormoner och kände att det här fick bli droppen. Taurind hade berättat mycket om Agneta och hon visste hur känsligt det var då Cennan knappt visste att hans mamma existerade. Hon visste dessutom att Cennan snart skulle komma hem från skolan. Hon gick argt ut och skällde ut Agneta efter noter.


"Vad gör du här? Hur har du mage att dyka upp här?!"


"Jag har faktiskt en son där inne och jag har bestämt mig för att hämta honom! Eller tror du att det är din son nu va?! Nej just det. Du är bara tjejen Taurind sätter på för tillfället!"


Eva var nära att ge henne ett rejält knytnävsslag, men hejdade sig då hon faktiskt var gravid och inte ville att hon skulle slå tillbaka.


"Det är bara skitsnack allt du säger. Taurind har berättat allt, ska du veta. Du är en ynklig typ som lämnade honom med ett barn. Ja, din son. Du har ingen rätt att dyka upp här nu för att lära känna honom. Jag lovar att Taurind känner detsamma som jag."


"Haha. Vi får väl se nästa gång jag dyker upp. Då ska jag se till att Taurind kommer hit ut för att bemöta mig, och inte du med dina falska historier." Agneta struttade iväg.

Eva hade blivit riktigt stor. Hon berättade allt för Taurind innan de gick och lade sig för kvällen. Han var inte förvånad. Han bad Eva att ta det lugnt med henne, nu när hon var gravid. Agneta var inte att leka med. Det kändes som att Taurind inte sett hälften av hennes totalt onda sida. Antagligen för att han behållit lugnet så bra.


Han ville helst inte behöva träffa Agneta någonsin igen. Men skulle hon dyka upp såhär skulle han vara illa tvungen. Och tänk om Cennan träffade henne... Skulle hon bara tala om för honom från tomma intet att hon är hans mamma? Det här skulle kunna sluta dåligt.

Taurind pratade mer med Cennan. Han sade att han hade sett Agneta i stan. Men ingenting om att hon hade varit här, vid deras hus. Taurind sade att hon hade varit riktigt otrevlig och elak mot Eva och att han inte ville att Cennan skulle lyssna på henne om hon sökte upp honom.


Men Cennan hade valt parti för längesedan. Han ville inte ha något att göra med en person som var både elak och som bara stack iväg. Det spelade ingen roll att det var hans mamma. Taurind tyckte att Cennan var så mogen och klok för sin ålder.


Mitt i natten väckte Eva Taurind försiktigt för att säga att vattnet hade gått. De åkte direkt in till sjukhuset. Cennan var så lycklig över att få ett syskon att han var klädd på tre sekunder.

Några timmar senare var det hemma med ännu en son. Eva hade inget förslag på namn. Hon ville så gärna att det skulle vara alviskt. Men några alviska namn kunde hon inte. Taurind gav förslaget Laegnir, som sin andra tvillingbror. Eva tyckte det var väldigt vackert. Laegnir fick det bli.

Men mitt i familjelyckan hände något oväntat. De hade haft ett par fantastiska, men jobbiga första dagar med en ny bebis i huset, då Eva fick ett oväntat besked. Hon var ute på promenad för att komma i form efter graviditeten då hon fått ett akut meddelande på mobilen. Evas före detta man, Toms pappa, hade åkt dit för rattfylleri. Tom hade varit i bilen. De bad henne  komma dit för att ta hand om sin son. Det var långt ifrån första gången han hade kört rattfull och denna gången skulle det ge konsekvenser.

Eva kunde inte vänta tills Taurind var hemma. Hon försökte nå honom på mobilen, men hon visste att Taurind var väldigt strikt och aldrig hade den påslagen under arbetstid. Hon gick in till Laegnir och höll om honom. Hon ringde dit en barnvakt och begav sig därifrån. Det var inget lätt beslut, men Tom hade ingen nu. Laegnir hade Taurind.

Ghalastien, 15 ~ Ett syskon på väg

Nästa morgon fick Cennan sig en chockerande syn på väg till toaletten. Han skrek till och sprang in på sitt rum. Taurind fick bråttom att klä på sig och lugna ner honom.


"Vad gjorde du med henne?! Det där är inte mamma! Hon sov i din säng!"

"Cennan. Din mamma reste ifrån oss, och hon har inte kommit tillbaka. Hon kommer inte komma tillbaka. Jag är ledsen." Han hade inte räknat med att behöva ta det här med Cennan nu. De skulle ha varit lite försiktigare...

"Jag och Eva har bestämt oss för att träffas mer. Hon kommer nog komma hit oftare, och Tom förstås. Det kommer nästan bli som att ni blir bröder. Kul va?"


Cennan sken upp och allt som precis hänt var som bortblåst. Vilken lättnad.

Taurind och Eva hade faktiskt inte bestämt om de skulle satsa på ett förhållande eller inte. De bestämde att ge varandra lite space för att tänka efter. De hade båda söner och egna liv. Taurind ångrade att han sagt till Cennan att Eva och Tom praktiskt taget skulla flytta in. Men han var tvungen att rädda situationen. Cennan hade nog många funderingar kring sin mamma.


En tid efter bestämde de sig för att träffas igen. De hade pratat på telefon och smsat, något Taurind nyss lärt sig, men Eva hade haft så mycket på jobbet att de inte kunnat träffats tidigare. Taurind blev så lycklig då han öppnade dörren och hon stod där. De praktiskt taget kastade sig över varandra och hade svårt att sluta kyssas.


"Taurind, jag måste berätta något för dig. Jag vet inte hur du kommer ställa dig till det, men jag har tagit test och det visar positivt. Jag är gravid!"


Eva såg glad ut. En helt annan reaktion än Agnetas. Taurind kände sig helt tillfreds med ett barn till. Det var ju tvunget att bli två barn till, i vilket fall som helst. Han kramade om Eva hårt och bad henne att flytta in.

"Ja, det kanske vore passande. Oj vad snabbt saker har hänt. Tom har haft... lite större problem i skolan. Han är långt efter med läxorna och har varit elak mot flera i klassen. Det är jättetråkigt." Eva var på vippen att börja gråta.

"Jag måste skicka honom till hans pappa. Han bor en bit härifrån. De har en specialskola där och det verkar som att han kommer få den hjälp han behöver. Det är för hans eget bästa. Så jag blir ju faktiskt ensam nu..."


Taurind sade åt henne att inte oroa sig och att hon kunde flytta in på momangen. En kort tid efter var hon installerad hos familjen Ghalastien, med tillhörande växande mage. Cennan tyckte det var tråkigt att inte Tom flyttat med. Eva försökte sitt bästa med att få honom att tycka om henne och få honom på andra tankar.

Eva var svår att inte tycka om. Lättsam, vänlig och ville aldrig vara till besvär. Taurind hade några allvarliga samtal med Cennan om att han var tvungen att acceptera att Eva bodde här nu. De pratade lite mer om hans mamma och Cennan började förstå att hon inte hade varit någon bra mamma. Taurind sade att han fritt fick välja om han ville träffa henne då han blev äldre, men just nu skulle inte vara rätt tid. Dessutom skulle ju Cennan bli storebror. Det såg han fram emot!

Han accepterade läget och blev mer och mer pratglad med Eva. De började nästan kännas som en egen liten familj. Men Taurind såg att Eva tyckte det var jättejobbigt att vara borta från sin egen son. Han hoppades att det skulle bli bättre då deras egna barn blivit fött. 

Ghalastien, 14 ~ Pyjamasparty

Cennan och Tom var mycket med varandra. I ett försök att minska Toms rymningsförsök föreslog Taurind att han kunde börja följa med Cennan hem efter skolan. Eva tyckte det var en utmärkt idé, och båda pojkarna var glada.




"Tack för ett jättefint förslag, Taurind! Det med pojkarna. Så perfekt. Cennan verkar ha så bra inflytande på honom."


Taurind och Eva hade tagit en promenad runt kvarteret då Cennan och Tom var djupt inne i ett spel på mobilen. Taurind såg det lite som en dejt. Han hoppades att Eva såg det på samma sätt.


"Ingen orsak. Det gynnar alla. Cennan behöver inte vänta ensam tills jag kommer hem från jobbet, Tom smiter inte iväg och du slipper vara orolig. Det är ju jättebra!" Taurind sken upp i ett stort leende.


"Du ska veta hur mycket det betyder för mig. Ni verkar vara en så trygg liten familj du och Cennan! Får jag fråga vart mamman är...?"


"Hon... Stack. Kort sagt. Hon var en väldigt speciell person. Psykotisk, skulle man kunna säga. Det var en jobbig tid, men jag hann nog inte bli alltför fäst vid henne."

Precis i det ögonblicket gick det en kall kår genom Taurinds kropp. Han frös fast på platsen. Taurind försökte signalera till henne att det var Cennans mamma som precis passerade dem, men det var ju lite svårt bara med blicken.


Agneta gick snabbt förbi. Hon blängde surt på Taurind och fortsatte sedan rakt fram. Inget mer. Taurind andades ut. Han förväntade sig ett utbrott, ramaskri eller vad som helst. Hemma från resan var hon tydligen. Efter att Agneta var utom synhåll förklarade han för Eva vem som precis hade gått förbi. Det var ju helt otroligt att hon dök upp precis när de pratade om henne.

När de kom in igen mötte de Cennan i pyjamas. Taurind tittade förskräckt på klockan.


"Nejmen Cennan! Jag hade ingen aning om att det var så sent! Har du lagt dig? Vart är Tom?"


"Han somnade på soffan. Han sover som en sten. Jag ska bara borsta tänderna. Ska inte ni gå och lägga er?"


Taurind och Eva skrattade.

"Ja, vi kanske borde gå hem jag och Tom. Ni har ju faktiskt skola imorgon. Det är alltid så svårt att få Tom att varva ner på kvällarna. Synd att behöva väcka honom."


"Men sov över här! Jag ska nog säkert ha extra madrasser någonstans. Så behöver vi inte väcka honom. Soffan är väldigt skön att sova i faktiskt." Han tänkte tillbaka på den tiden han hade behövt sova på soffan varje natt.


"Menar du det? Ja... Det kanske är lika bra. Vi vill inte tränga oss på. 

Taurind hade precis gjort i ordning åt Eva på en madrass på golvet då hon närmade sig Taurind. Taurind skulle precis säga godnatt då hon sträckte sig fram och kysste honom.


"Pojkarna sover... Jag har känt mig helt varm inombords hela kvällen. Har inte du det? Jag har inget emot att dela säng med dig, om du inte misstycker."

Taurind misstyckte inte. Han hade känt sig precis lika varm hela kvällen. Detta verkade sluta i en riktigt bra dejt.

Ghalastien, 13 ~ Evas son

Det hade varit en bra helg. Taurind och Cennan hade spenderat mycket tid med varandra, i parken och hemma. Taurind hade lärt Cennan att fiska och de hade tillsammans samlat ihop lite ädelstenar de hittat ute i naturen. Kanske kunde de en dag ställa ut sin samling någonstans i hemmet.


Taurind tyckte det var viktigt att Cennan fick använda sin kreativa sida, och fick se det vackra i naturen.

Cennan sov gott och Taurind stod och målade sent in på natten. Han var riktigt nära en befordran nu. Pengarna behövde de verkligen. Det första han skulle göra med pengarna var att ge Cennan ett eget rum. Han skulle kanske inte ha råd med något storslaget, men något där han kunde stänga in sig och vara ifred.

Morgondagens arbetspass gick som smort. Taurind hade fått sin befordran och hade lite mer pengar på fickan! Han tog sig förnöjt en promenad genom parken på väg hem, då han blev ikappsprungen.


"Du är Cennans pappa, va? Min son har försvunnit! Han var nyss och lekte i parken. Har du Cennan med? Kan de ha stuckit någonstans?"

"Nej, Cennan åker direkt hem efter skolan. Det gör han varje dag. Jag tror inte att han är här..."

"Åh. Min son hittar alltid på rackartyg. Vill du hjälpa mig att leta? Jag skulle bli så förtvivlad om han har hittat på något!"


Taurind kände igen henne från skolan, Eva. Tom och Cennan brukade leka med varandra. Men Tom var lite av en buse i klassen och ställde ofta till med problem. Taurind ville inte riktigt att Tom skulle få så mycket inflytande över Cennan. Men Toms mamma var en riktigt trevlig och söt tjej. Självklart ville han hjälpa henne att leta.




Efter nästan två timmars letande hittade de Tom. Det hade blivit sent och Taurind bjöd med Eva och Tom hem. De alla var vrålhungriga och Cennan undrade nog varför Taurind blivit så sen. Eva och Taurind hade ett jättetrevligt samtalsämne medan Taurind gjorde i ordning salladen. Eva spelade cello i en klassisk kvartett i stan. Taurind började direkt tänka på sin mycket saknade häst och berättade för Eva hur han tagit sig hit på Cello, och mer därtill.


De fyra åt middag tillsammans och Eva tittade oroat på Tom mellan tuggorna. Taurind förstod. Det kunde inte vara så lätt att ha en son som bara försvann sådär, plötsligt. Taurind var glad över att han fostrat Cennan mycket väl. Han kom alltid hem direkt efter skolan och var tvungen att fråga Taurind om lov ifall han skulle ut och leka. Eva verkade förvisso som en vettig mamma. Han hoppades på att Tom skulle skärpa till sig.

Några dagar senare hade Taurind inrett ett pojkrum åt Cennan. Inte alls särskilt stort. Det saknade det mesta, men det viktigaste fanns där. En skön säng och ett aktivitetsbord. Taurind ville så gärna att Cennan skulle gå i hans kreativa fotspår. Cennan tyckte väldigt mycket om att rita och pyssla och det gladde honom.