Det var tufft att gå till jobbet nästa morgon. Taurind kunde inte sluta tänka på Agneta och hans oartighet. Att han inte ens presenterade sig... Det var svårt att komma över.
Taurind slet på hela arbetsdagen och tyckte det började gå bättre att smälta in. Det var några som gjorde sig roliga över hans val av frisyr, men samtidigt sade de att det ju oftast var de kreativa simmarna som såg lite mer spejsade ut. Taurind förstod inte alls vad de menade.
Taurind skulle precis ta upp nyckeln till sin nya lya då han gick rakt in i Agneta.
"Oj! Förlåt! Vad gör du här...?"
Han blev riktigt nervös och hoppades på att han inte lät alltför skeptisk.
"Åh, jag skulle bara se om du var hemma! Och nu är du det. Jag tyckte vi hade en så trevlig pratstund igår, också tänkte jag att du antagligen inte känner någon annan här lika bra som jag. Du kanske vill ha sällskap?"
Agneta hade rätt. Han hade inte lärt känna särskilt många här i området. Att han skulle vara den mest lämpade för det här uppdraget i den nya världen hade han fått fundera på många gånger sedan han kom hit. Han blev så nervös med Agneta och hon verkade vara så självsäker, trots att de bokstavligt talat kom från olika världar och inte alltid talade samma språk, så att säga.
"Jag tänkte laga middag. Inget särskilt, men du får gärna äta med mig! Stig på. Eh, jag bor rätt enkelt. Men känn dig som hemma."
Taurind tänkte direkt tillbaka till den goda tiden i Rivendell med de stora salarna, tjocka trädstammar och grönska. Fantastiska luftiga sovrum och klassisk musik som ofta spelades av hans släktingar. Dekorerat och inrett till perfektion för alver. Inte var det ju precis så han bodde nu. Hans hem kändes allt annat än överflödigt.
Taurind stod och förberedde maten medan Agneta pratade utan stopp. Hon hade verkligen inte brist på samtalsämnen. Det var studier, familjen, gamla vänner, Willow Creeks nya gym och grodorna hon hade hittat nere vid kanalen. Han fick inte en enda syl i vädret, Tillslut blev han dock påmind om gårdagens misstag som han inte ville upprepa.
"Jag heter Taurind, förresten. Taurind Ghalastien."
"Jag började väl fundera på när du skulle presentera dig. Vilket fint namn... Önskar att jag också hade ett alviskt namn. Jag babblar så mycket. Du hör ju! Berätta gärna mer om dig själv. Vart ska du sitta förresten? Du har ju bara en stol?"
Taurind började berätta lite mer om familjen, Rivendell och Vin' Lhaasi. Hans syskon, drömmar och resan hit. Maten blev klar och Taurind stod mer än gärna upp. De hade ett trevligt samtal och Taurind kände att han öppnade upp sig och blev mer och mer bekväm. Han kunde till och med skratta till. Vilken tur att det var en så framåt tjej han hade träffat. Annars hade det nog varit knäpptyst.
"Nej men är klockan så mycket?! Jag måste verkligen gå! Vart flög timmarna iväg? Jag har sååå mycket att ta itu med hemma."
Taurind höll med henne. Timmarna hade verkligen flugit iväg. På det sättet tiden flög förbi då han målade. Det hade han inte varit med om förr. Han följde med henne ut för att ta lite luft. Han skulle precis buga sig och tacka för kvällen då Agneta kastade sig i famnen på honom.
"Åh, tack för ikväll Taurind! Du är en så fin person! Jag hoppas att du kommer komma till rätta här. Jag finns här så fort du behöver prata."
Det var lite märkligt sagt då det ju egentligen bara verkade vara Agneta som behövde prata. Men han träffade henne gärna igen, så det spelade ingen roll vem som pratade eller inte! Han besvarade kramen och sedan tittade de på varandra ett tag. Agneta fnissade till och närmade sig honom ytterligare, tills de möttes i en hastig kyss.
Det var en helt underbar känsla. Taurind blev alldeles varm och log stort mot Agneta då hon gick iväg. Han hade aldrig kysst någon förut. Men i och med hans uppdrag i Willow Creek förstod han att han skulle behöva kyssa åtminstone en kvinna. Han skulle ju faktiskt föra släkten Ghalastien och arvet vidare.
Han fingrade lätt på sitt halsband. Han hoppades att det skulle ge honom styrka att fortsätta med Agneta. Hon var skrämmande, på ett sätt, men på ett annat helt underbar. Kanske kunde hon bli den framtida modern till hans barn. Pappa Thyrondir hade sagt tre. Tre barn, minst, skulle Taurind skaffa för att säkra släktets framtid.
Det var oerhört många tankar som strömmade genom huvudet då han äntligen lade sig. Framtiden för släkten Ghalastien var tvungen att få starkt fäste, snart. Det visste han. Skulle han hinna få tre barn, som alla skulle uppfostras till starka individer, var han tvungen att starta barnskapandet snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar