lördag 24 januari 2015

Ghalastien, 11 ~ Cennan kom till världen

Sant som det var sagt var Agneta borta illa kvickt. Hon grät och skrek under hela sjukhusvistelsen och svor som Taurind aldrig hört någon svära förr. Barnmorskan hade tittat medlidsamt på Taurind när han försökte lugna ner henne, för allas bästa. När barnet var fött fick läkarna hålla ner Agneta då hon prompt skulle ut därifrån. Barnet behövde vara med sin mamma ett tag, men det förstod hon inte.


När ingen såg lyckades Agneta smita från sin sjukhussäng. Taurind fick hålla i sin son för första gången. Det hade blivit en pojke. Taurind kände sig så lycklig. Han fick hålla i sitt första barn! Sin första son! De åkte hem och Taurind tänkte inte på Agneta mer.





Taurind funderade länge och eftertänksamt på vad han skulle döpa honom till. Han ville hedra någon i sin familj. Det var väl helt perfekt att döpa sitt barn efter någon i familjen. Dessutom var de riktigt fina alviska namn de hade. Tillslut bestämde han sig för att döpa honom efter hans ena tvillingbror, Cennan. Taurind stoppade om Cennan och hoppades på att få lite vila. Han var enormt trött efter sjukhusvistelsen och veckorna med Agneta.


Självklart fick han inte många minuters sömn. Han tittade på klockan. 20 minuter hade han fått vila. Tur att han hade somnat direkt han lade sig i alla fall. Taurind blev fundersamt. Han hade träffat några bebisar i sitt liv, men han kunde inte minnas att de hade skrikit såhär mycket. Behövde Cennan sin mamma? Var det något som fattades honom? Han gick upp för att göra det bästa han kunde för att lugna ner honom. Han hade ställt Cennans vagga så nära honom han kunde, så att han kunde känna tryggheten av sin pappa medan han sov. Än så länge hade det inte gjort någon vidare inverkan...





Dagarna gick och Taurind tog några dagars ledighet från jobbet. När Cennan inte ens hade sin mamma kändes det hjärtlöst att lämna över honom till dagiset direkt. Det var tur att Taurind visste att något som ett dagis existerade dock. Annars hade de fått snåla rejält. Taurind behövde ha råd med blöjor, välling och annat. Han hade inte riktigt tänkt på hur mycket utgifter det skulle bli... Han var absolut tvungen att gå tillbaka till jobbet snart.


Inte nog med det kändes det som att huset förföll. Det var smutsigt överallt. Kvällen innan hade han med nöd och näppe fått laga toaletten. Idag var stopp i handfatet och riktigt skitigt därtill. Han hade hört talas om alvmammor som blivit lämnade och fått ta hand om bebisar helt ensamma. Hos alverna hjälptes de förstås åt på ett annat sätt, så helt ensamma hade de aldrig varit. Men bara det hade verkat svårt. Taurind var helt själv och behövde sköta allt med bebisen och allt i huset på egen hand.


Han tittade bistert på sig själv i spegeln och antog att han skulle åldras i förtid... Det komiska med det var ju att han faktiskt skulle det, hur som helst. Men detta skulle få honom att åldras så mycket tidigare! Det var han bombsäker på.




Oavsett hur mycket han behövde slita just nu älskade han sin lille Cennan över allt annat. All skit han hade behövt gå igenom hade absolut lönat sig. Taurinds föräldrar hade alltid berättat för honom hur stort och kärleksfullt det var att få barn. De hade speciellt övertygat honom med detta då han varit nere och tveksam över flytten till Willow Creek. Han hade ju trots allt ett lite speciellt öde, där huvudmålet var att just skaffa barn. Tre stycken.


Taurind funderade på det då han gungade Cennan för att lugna ner honom. Två barn till... Det var så det var tänkt att bli. Han ville verkligen inte involvera sig med någon till. Inte så snart. Kanske fanns det äkta kärlek där ute, men den verkade vara alldeles för komplicerad för att hitta. Han ville inte skaffa barn med vem som helst bara för att få det gjort. Det fanns inte i hans världsbild. Det var inte menat att bli så. 


Hur han skulle lösa det här visste han inte. Men han visste att han var tvungen att vänta med att sätta ett till barn till världen i vilket fall som helst. Han hade inte mycket pengar och han skulle aldrig låta något av sina barn svälta.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar