söndag 25 januari 2015

Ghalastien, 13 ~ Evas son


Det hade varit en bra helg. Taurind och Cennan hade spenderat mycket tid med varandra, i parken och hemma. Taurind hade lärt Cennan att fiska och de hade tillsammans samlat ihop lite ädelstenar de hittat ute i naturen. Kanske kunde de en dag ställa ut sin samling någonstans i hemmet.


Taurind tyckte det var viktigt att Cennan fick använda sin kreativa sida, och fick se det vackra i naturen.




Cennan sov gott och Taurind stod och målade sent in på natten. Han var riktigt nära en befordran nu. Pengarna behövde de verkligen. Det första han skulle göra med pengarna var att ge Cennan ett eget rum. Han skulle kanske inte ha råd med något storslaget, men något där han kunde stänga in sig och vara ifred.




Morgondagens arbetspass gick som smort. Taurind hade fått sin befordran och hade lite mer pengar på fickan! Han tog sig förnöjt en promenad genom parken på väg hem, då han blev ikappsprungen.


"Du är Cennans pappa, va? Min son har försvunnit! Han var nyss och lekte i parken. Har du Cennan med? Kan de ha stuckit någonstans?"

"Nej, Cennan åker direkt hem efter skolan. Det gör han varje dag. Jag tror inte att han är här..."

"Åh. Min son hittar alltid på rackartyg. Vill du hjälpa mig att leta? Jag skulle bli så förtvivlad om han har hittat på något!"



Taurind kände igen henne från skolan, Eva. Tom och Cennan brukade leka med varandra. Men Tom var lite av en buse i klassen och ställde ofta till med problem. Taurind ville inte riktigt att Tom skulle få så mycket inflytande över Cennan. Men Toms mamma var en riktigt trevlig och söt tjej. Självklart ville han hjälpa henne att leta.




Efter nästan två timmars letande hittade de Tom. Det hade blivit sent och Taurind bjöd med Eva och Tom hem. De alla var vrålhungriga och Cennan undrade nog varför Taurind blivit så sen. Eva och Taurind hade ett jättetrevligt samtalsämne medan Taurind gjorde i ordning salladen. Eva spelade cello i en klassisk kvartett i stan. Taurind började direkt tänka på sin mycket saknade häst och berättade för Eva hur han tagit sig hit på Cello, och mer därtill.


De fyra åt middag tillsammans och Eva tittade oroat på Tom mellan tuggorna. Taurind förstod. Det kunde inte vara så lätt att ha en son som bara försvann sådär, plötsligt. Taurind var glad över att han fostrat Cennan mycket väl. Han kom alltid hem direkt efter skolan och var tvungen att fråga Taurind om lov ifall han skulle ut och leka. Eva verkade förvisso som en vettig mamma. Han hoppades på att Tom skulle skärpa till sig.




Några dagar senare hade Taurind inrett ett pojkrum åt Cennan. Inte alls särskilt stort. Det saknade det mesta, men det viktigaste fanns där. En skön säng och ett aktivitetsbord. Taurind ville så gärna att Cennan skulle gå i hans kreativa fotspår. Cennan tyckte väldigt mycket om att rita och pyssla och det gladde honom.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar