Ghalastien, 20 ~ Barnvakt & stödlärare

Det hade blivit dags för Cennans födelsedag! Taurind hade bakat en tårta och stod glatt och hejade på med Laegnir. Cennan önskade sig att få ett eget rum nu när han skulle bli tonåring, och blåste ut ljusen.

Det blev väl inte riktigt som han hade tänkt sig. Taurind satte Cennan i jobb med att hand om Thyrondir de kvällar han jobbade sent och hade inte råd att ge honom ett eget rum än. Cennan var inte jätteglad över hans nya barnvaktarsyssla, eller att han var tvungen att dela rum med Laegnir som var väldigt olik från han själv nu.


Dessutom var han en hopplös romantiker och ville så gärna göra intryck på en viss tjej i klassen. De brukade smsa ibland, men det var mest hon som ville ha hjälp med läxorna. Cennan var trots allt en av de duktigaste eleverna på skolan.

"Men... Fattar du inte? Pappa har inte råd med ett tv-spel åt oss. Vi har ju inte ens en TV! Det är ingen idé att du frågar."

"Varför har vi inte råd? Kan inte du jobba också? Alla har TV. Det vet du väl! Det är bara vi som inte har."


Laegnir hade rätt. Alla hade TV. Cennan visste att hans pappa hade haft det tufft under deras uppväxt. Han försörjde ju dem helt själv och tog extra skift nu och då. Kanske hade det varit bra om Cennan tog ett extrajobb. De hade verkligen behövt pengarna. Men Cennan ville kunna spara de pengarna åt sig själv! Samtidigt ville han att Laegnir skulle ha det bästa, trots att han var lagom störig emellan åt...

Taurind lovade Cennan att han skulle få sitt eget rum snabbare om han började hjälpa till mer hemma. Om Cennan städade och lagade de saker som gick sönder kunde Taurind göra bättre ifrån sig på jobbet och ha mer energi över till familjen. 

Det lät som en okej deal. Som det var nu skulle Cennan inte ens ha tid med ett deltidsjobb. Eftersom Taurind var ensam förälder fick han ta enormt stort ansvar för en tonåring. Det var en stor bonus att han kunde hjälpa Laegnir med läxorna lekande lätt, annars hade det nog gått mycket dåligt för honom i skolan. Dessutom hade Cennan precis blivit stödlärare åt de med extra svårigheter på skolan. Det var en rolig och givande uppgift, men mer arbete än så skulle han inte hinna med.

 "Nej, Laegnir! Han tycker inte om när du gör sådär. Det är ju jättesent. Du ska ligga i sängen nu. Jag och Cennan sköter det med Thyrondir. Du kan ta hand om din lillebror när du blir äldre."


Laegnir blev sur och gick iväg. Han ville bara hjälpa till. Han ville också ta hand om sin lillebror! Taurind själv tyckte det skulle bli skönt när även Laegnir blev tonåring. Inte för att han gillade att sätta sina söner i jobb, men det var tvunget att bli så för att det skulle funka. De var alltid på gränsen till att kunna betala räkningarna och snart skulle även Thyrondir vara ett barn som behövde en säng och mat på bordet.