Ghalastien, 17 ~ Familj på tre

 Taurind höll ihop sin familj skull. Nu hade han två söner att ta hand om själv. Han hade fått Evas upprörda röstmeddelande. Han hade så pass kunnat ta fram det i mobilen. Han hade verkligen inte blivit vän med tekniken...


Men det här var inte som med Agneta. Han förstod Eva. Hon hade gråtit genom hela meddelandet och haft svårt att få fram det hon ville ha sagt. Eva hade inte pratat särskilt mycket om Toms far, men han hade förstått att det inte var någon pålitlig man.

Det kändes tungt att detta behövde gå ut över deras förhållande. Men det var inte slut. Det var verkligen inte slut. Det fick det inte vara! Eva hade varit så ledsen och avslutat med att hon hoppades på att kunna ta sig tillbaka med Tom snart. Det måste ha varit fruktansvärt för henne att lämna deras nyfödda son. Taurind kunde inte föreställa sig. Vissa människor kunde göra det snabbare än vinden, men det hörde inte till det vanliga. Det förstod han.


Han stod och funderade på morgondagens arbetsdag när han stod och matade Lagnir för förhoppningsvis sista gången ikväll. Han var tvungen att få sig någon sömn. Det hade varit obefintligt att få någon, trots att Cennan visat stor mognad och försökt hyscha honom för att låta sin pappa sova. De var fina söner han verkade få i alla fall.

Cennan brukade sitta och göra läxorna inne i Taurinds sovrum, för att hålla koll på sin lillebror. Dessutom var skolan inget jobb för Cennan. Han hade högsta betyg sedan några veckor tillbaka och behövde knappt anstränga sig längre. Taurind var så stolt över honom. Det hade väl blivit för mycket för lärarna att ta om den nya familjen, bortsett från att de var alver, hade en son som inte skötte skolan.

"Cennan... Är det okej att du någonting snabbt att äta idag? Pappa är alldeles för trött."


Taurind gick direkt in i sovrummet och somnade tvärt på sängen. Tur nog visste han att bebisdagarna snart var över. För den här gången, tänkte han pessimistiskt. Det var lätt att bli lite pessimistisk när man slet både hemma och på jobbet. Han hoppades att hans förfäder och familj såg honom och skickade styrka. Det gjorde de säkert. Han hade drömt mycket om hans mamma. Hon hade kommit till honom i drömmarna. Det kändes som att det var på riktigt. Han var i alla fall fylld med styrka när han vaknade, och han ville tro att hon faktiskt talat till honom.

Mycket hade hunnit hända hos familjen Ghalastien. De hade haft råd med ett helt nytt kök, där de faktiskt även kunde sitta och äta! Laegnir hade vuxit upp till en glad liten pojke och kom riktigt bra överens med sin storebror. Han brukade få hjälp med läxorna, eftersom Cennan praktiskt taget kunde allt han gjorde i skolan, utan och innan.


Men ett snyggt och hemtrevlig hem hjälpte inte att saker gick sönder. Det var hela badrummet och nu den lilla stereon. Såhär hade det aldrig varit i Rivendell. Där hade de i för sig inte duschar på det här sättet, avlopp och definitivt inte elektronik. Allt var fortfarande så nytt för Taurind. Men han tyckte att han hade kommit in i det mer än väl. Så gott han kunde. Sönerna hade svårt att tro att Taurind bott på ett ställe som inte hade mobiltelefoner.

Efter att äntligen ha blivit klar med stereon och sönerna åkt iväg till skolan tänkte Taurind gå och lägga sig ett tag till. Att laga stereon det första han gjorde på morgonen var inget han gärna gjorde om. Men de hade inte råd med en TV och barnen ville ha någon slags underhållning. För att vara ärlig tyckte han att det verkade totalt onödigt med en TV.


Han blev avbruten i tankarna då det plötsligt knackade på dörren. Han sprang in och drog på sig morgonrocken och tittade ut genom glaset i ytterdörren. Det var hon!