fredag 2 januari 2015

Ghalastien, 3 ~ En värld av mat


Taurind gillade de långa fönsterna i huset och fick direkt inspiration av att ha varit i det gröna ett par timmar. Ljuset lyste in perfekt så att han kunde sätta igång med en målning. Det hade blivit alldeles för mycket folk i parken bredvid. Först var det Taurinds gård, sedan en park. De flesta verkade vara där för att äta. Det grillades mat hit och dit. Själv var Taurind van att gå hungrig länge. Kanske skulle det inte vara ett problem längre, men det kändes dumt att ta risken... Nej. Han skulle vänta tills han var utomordentlig hungrig.




Timmarna flög förbi och Taurind var tvungen att hejda sig själv då magen vrålade av hunger. Det var som att allt försvann då han hade en pensel i handen. Alla drömmar målades upp framför honom och tavla efter tavla blev klar. Han hade sökt ett jobb som målare. Han hade tagit sig en snabb titt efter jobb i sin nya mobil, och det stod självklart vilket jobb han skulle ta. Det hade tagit en bra stund innan han förstod vad mobilen överhuvudtaget var för något, men det verkade vara en smidig sak. Allt som kunde hjälpa honom var bra. Första arbetsdagen var redan imorgon. Jobb var inget de behövt ha i varken Rivendell eller Vin' Lhaasi, de jobbade så hårt ändå, för att överleva och hålla ondskan fri och skogarna rena från svart magi. Men här i Willow Creek behövdes pengar för att leva. För att få pengar var man tvungen att jobba.





Taurind var inte alls duktig på att laga mat. Mat var inget särskilt för alver. Det behövdes, visst, men inte i mängder och inget särskilt. Så länge det mättade. I för sig hade ingen ur släkten Ghalastien kunnat äta sig mätta, på väldigt länge...


En sallad kunde Taurind slänga ihop. Han hade sett massor av spännande saker i kylen. Kanske det skulle vara något att prova på, att bli bättre inom matlagning? Det var ju trots allt en ny värld. Här åt man flera gånger om dagen, rusade mot varandra med svarta ögon av glas och trängdes på gatorna. Taurind hade sitt uppdrag. Han skulle bli en sim. Han 
var faktiskt en sim nu. Det var bäst att låta hans förmåga att smälta in göra sig tydlig. Så att livet kunde fortsätta i den riktning som var tänkt åt honom.





Den stora salladen han slevat upp på tallriken var slut. Det hade tagit lååång tid att äta upp. De hade varit vana med att snåla om maten de senaste åren. Vissa dagar fick de inte äta alls. Ikväll åt sig Taurind så mätt som han aldrig varit. Nya idéer och positiva tankar kom steg för steg. Det fanns nog en anledning att just han blivit den utvalde. Det var så många omställningar, och få alver gillade förändring. Taurind var inget undantag, men han hade lätt för att anpassa sig och för att se det goda och positiva i olika möjligheter. Han hade tagit med sig salladen utomhus och ätit vid ett av picknickborden. Som tur var hade han fått äta ostört. På vägen tillbaka till huset såg han den stora fullmånen som var på väg upp på himlen, och log. Samma vackra måne bestod, i vilken värld han än befann sig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar