lördag 24 januari 2015

Ghalastien, 12 ~ Schack & sojakorv

Taurind stod och lagade frukost. Cennan låg fortfarande och sov. Han hade vuxit upp till en frisk liten pojke med mycket mörkt hår. De var tvungen att dela säng än så länge. Taurind hade slitit på jobbet, men lönen räckte ändå inte till... 


Han ville mest av allt ha råd till ett eget rum åt Cennan. Barn behövde ha sitt eget för att växa upp till sunda och starka individer. Just nu behövde de trängas i Taurinds sovrum. I för sig var dubbelsängen nog stor att dela på, men ett barn behövde få sitt eget space.





"Vad vill du göra idag, Cennan? Det är ju lördag! Ingen skola."

"Jag vill åka till lekparken! Vi har inte varit där än. De ska ha jätteroliga klätterställningar och ett stooort piratskepp. Det säger alla i min klass. Snälla, vi kan väl åka?"


Taurind skrattade. "Ja, självklart! Du bestämmer idag. Dessutom vore det bra om jag kom ut lite mer. Lärde känna lite fler simmar. Du har ju inga problem med att skaffa vänner du, Cennan."

Cennan åt snabbt upp frukosten och gjorde sig klar att fara. Taurind hade ibland en bitande känsla i magen av att han skulle träffa på Agneta. Hon kanske var tillbaka från resan. Vad skulle han göra då? Vad skulle han säga åt Cennan? Om han skulle säga något till honom... Han hade frågat om sin mamma ibland. Taurind hade i och för sig inte sagt någon osanning. Han hade berättat att hon varit tvungen att åka på en resa. Men Cennan väntade sig hela tiden att hon skulle komma tillbaka, någon gång. Taurind visste inte riktigt hur han skulle hantera detta.




Cennan var fruktansvärt lik Agneta. Taurind älskade sin son över allt annat, men ibland var det svårt att titta på honom. Det var Taurind som uppfostrade honom och Agneta hade absolut noll inflytande på Cennan, men han var ändå ibland rädd att det psykotiska skulle ligga i blodet. Men det var väl inget logiskt resonemang. Dessutom var Cennan bara barnet.


Taurind och Cennan var väldigt olika utåt sett. Taurind med det ljusaste håret och Cennan med det svartaste. Några föräldrar på skolan hade skämtsamt frågat om det verkligen var Taurinds son. Men jo, det var det förstås! Ingen tvekan om den saken. Cennan skulle aldrig få bli lik Agneta. Inte på insidan.




Cennan sprang snabbt iväg för att leka med sina vänner vid piratskeppet. Vilka roliga saker det fanns här för barn. Ett piratskepp! Sådant hade Taurind bara läst om.


Tarurind såg en förälder från skolan sitta och spela schack. Det var så längesedan Taurind spelade schack. För längesedan i Rivendell hade han gjort det. Han hade varit riktigt bra på det. Bäst i syskonskaran i alla fall! Taurind hade det tänkande huvudet, medan hans syskon var fysiskt starka och våghalsade. Kanske att Taurind var våghalsig på andra sätt. Han hade ju trots allt gjort den här resan och börjat det nya, okända livet bland simmarna.




"Tack för en god match, Taurind! Du är en smart man. Riktigt smart. Jag brukar klå de flesta i schack, men du är riktigt bra på det här spelet. Kanske får jag ta revansch någon dag?" Mortimer Spökh sträckte fram handen.


Taurind gillade Mortimer. Han var också lite speciell. Han var absolut en sim och ingenting annat, men han var lite gammaldags av sig och väldigt artig. Kanske det skulle passa sig med ett besök hos familjen Spökh någon dag. Särskilt då Cennan ofta lekte med deras son, Alexander.




Det hade blivit lunchdags och Cennan ropade på Taurind om att grilla borta vid bäcken. Taurind var inte mycket för kött. Det var bara fel. Det var få alver som åt kött. Det var inte naturlig föda. Att äta något som hade haft ett liv. Att döda något för att mätta magen. Taurind mådde illa av tanken. Frukt och grönsaker var det bästa. Dessutom höll man sig i form.


Det var redan uppdukat ett helt gäng varmkorvar. En kvinna ropade att det bara var att komma och ta. Cennan sprang fram och högg en varmkorv från tallriken. Han glufsade i sig den snabbt och Taurind tittade lite förskräckt på sin son. Hemma åt de vad som lagades, men i övrigt ville inte Taurind bestämma över Cennans intag av mat. Fri vilja var viktigt, trots att han förstås hoppades på att Cennan skulle komma till större insikt när han blev äldre.


Själv hade Taurind inget att äta här ute. Magen knorrade, men han antog att han inte skulle dö av att vänta med mat tills middagen där hemma.


"Åh, nej men är du vegetarian? Inga problem! Min man håller på att grilla ett gäng sojakorvar där borta! De är strax klara!"


Taurind tittade förvirrat på kvinnan med korvarna. Soja...korv?


"Men pappa, det är utan kött! Det har jag hört i skolan!" Kvinnan instämde och lovade att det inte fanns något djur i de korvarna. Taurind tog en stor tugga och kände sig så glad och upplyst. Varmkorv utan kött. Det var ju för bra för att vara sant!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar