Ravenous 1.14 - Voldemort & Lerklumpen

Store Voldemort.

Jag har hittat en koplanta. Jag har äntligen gjort det! Han växer för varje dag och jag har valt att ge honom ditt namn. Du verkar inte vilja besöka vår familj och det får jag acceptera. Jag vet att du är upptagen och inte vill visa dig bland folk. Att ge koplantan ditt namn gör att det känns som att du är runt omkring mig ändå. 

Hoppas det är okej att koplantan får äran att heta Voldemort.

I min jakt på kobäret fiskade jag upp hela två stycken strängivarius-fioler. Eftersom jag är ganska bra på instrument valde jag att behålla en. Jag får väl erkänna att jag inte är så duktig än, men det kommer jag bli.

Robin stöttar mig inte i mitt fiolspelande som jag önskar att han kunde göra. Han skriker åt mig att sluta och håller för öronen. Han får väl sova på soffan om det inte passar sig att jag spelar klockan tre på natten.

Zelda har blivit tonåring och är inte helt olik mig själv. Förutom faktumet att hon numera gör sina läxor, varje kväll. Hon nördar ner sig i det mesta. Skolan, BlicBloc. Ja till och med programmering! 

Jag känner mig faktiskt stolt över henne. Hon har redan kommit en bra bit på vägen med sitt programmerande medan hennes far inte ens har börjat.


Tyvärr betyder detta att jag behöver laga datorn oftare. Den har av någon anledning börjar krångla mer sedan Zelda kom igång med sitt programmerande. Hon kanske håller på att förstöra datorn?

Båda ungarna har fått för sig att vårt sovrum är stället att vara på. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva förklara för dem att de har egna rum, men de verkar inte vilja vara där. Det känns som att Zelda borde föredra att sova och vara inne på sitt eget rum, som den ensamvarg hon är, men icket.

Det är lite pinsamt, men jag är inte lika fit som jag var en gång i tiden... Om du bara såg mig nu Voldemort. Visst, jag är snygg och min kropp håller mig uppe, men graviditeterna och latheten har satt sina spår. Men jag har kommit igång med mina joggingturer.


Dessutom känns det inte annat än logiskt att vara i form med tanke på jobbet jag har. Det verkar dock som att jag kommer kunna välja en mer specifik inriktning vid nästa befordran... Jag funderar att välja det datorhackande spåret. Jag klarar inte av att träna hur mycket som helst!

Det senaste tillskottet i familjen är en TV. Den är inte stor, vill jag lova, men ungarna älskar den. Zelda har sina program hon bara måste följa, tills Yaron kommer och byter till barnkanalen. Men så kan de få hålla på. Det är ganska roande.


Vi har byggt ut resten av huset också. Jag kanske kan skicka med en bild någon gång!

Trots att det känns som att jag och Robin växer ifrån varandra mer och mer finner vi ändå tid för lite romans. Han brukar skicka slängkyssar till mig när jag sitter och biter naglarna då min skepnad syns i nyheterna på TV. Det brukar lugna mig.


Jag tror att Robin skulle ta på sig vilket brott som helst för min skull. Det känns betryggande.

Yaron tog med sig en lerklump hem från skolan häromdagen. Det var något han hade format till i skolan. Robin tyckte att det var en helt fantastisk klump och kunde inte släppa den under resten av dagen.


Jag börjar tro att Robin har blivit mer senil än han själv förstår... Visst får han ha en lerklumps-hobby om han vill. Men varför kan han inte bara sätta sig på arslet och programmera?!?

Jag hade över ett offer för att pranka, men det gick sådär. Lerklumpen, du vet... De blir som besatta. Jag anar att det är värre än BlicBloc. Vi har fått en ny förbannelse. De är alldeles för många nu.

Det är tur att min son alltid finns till hand för att prankas. Jag skrämmer honom och bjuder in honom till påhittade fester. Ibland kommer jag med fejkade dåliga nyheter. 

Han kastas mellan skratt, gråt och förtvivlan. Det känns så härligt i hjärtat.

Jag försöker att vara lite försiktig med Zelda. Jag litar helt ärligt inte på henne. Hon ser de demoner jag ser och hon är dessutom väldigt smart. Jo, jag vet att jag också har min beskärda del av smarthet, men hon är liksom påläst.

Hon har aldrig gått på något av mina hyss. Dessutom verkar det växa fram ett begär hos henne att bringa ondska till världen. Hon pratar om en kille i klassen som kör med alla tjejer och mobbar många i skolan. Hon vill offra honom till Koplantan. Jag ser mycket potential i henne!

Men ibland undrar jag om hon verkligen är helt okej. Igår stod hon och tittade på tomaterna på skärbrädan i två timmar, innan hon bryskt gick ut från köket. Demonerna kanske finns i tomaterna också. Jag tror att det är så.