Ghalastien, 32 ~ Hotet mot Liemannen

Anja, hon med rastaflätorna, hade börjat höra av sig. De smsade titt som tätt och bestämde sig för att träffas hemma hos Laegnir nästa kväll. De skulle äta en nyttig middag och fara ut på en joggingtur. Vilken perfekt dejt! Om det var en dejt?

Det verkade som att Taurind hade börjat bli senil. Han skämdes inte över att ta hem tjejer längre, men det var å andra sidan rätt pinsamt när ens pappa stod och attackerade sin middag med en stekspade. Laegnir hoppades på att Anja inte trodde de var helt galna här hemma. Samtidigt ville han inte vara elak mot sin pappa, han hade inte lång tid kvar.

Laegnir och Anja tog joggingturen innan middagen istället. Det var nog ändå bäst för matsmältningen.

Laegnir hade köpt en boxningspåse för sin lön från deltidsjobbet. Den hade stått i vardagsrummet, men han kunde hålla med sin pappa om att det kanske inte var ultimata stället för den. Istället hade de haft råd att bygga en veranda. Där fick Laegnir stå och boxa så mycket han ville!

Anja hade inte hört av sig på några dagar. Laegnir var en gentleman och hade hört av sig dagen efter för att tacka för en lyckad kväll. Han hade även sagt att han gärna ville träffa henne igen. Han kanske skulle ha ringt istället för att smsa. Antingen tyckte hon att det var fegt av honom att han inte bemödade sig att ringa, eller så hade hon blivit totalt ointresserad av honom.

Hur skulle han veta? Han tog sin kvällsliga joggingtur och försökte ha tålamod. Det fanns ju fler tjejer i staden, förstås. Men Anja hade gjort intryck på honom.

Taurind hade lagt sig tidigt. Kvällarna hade blivit tidigare och tidigare. Han skulle bara gå upp för att dricka ett glas vatten då världen runt om blev alldeles mörk. Han föll till marken och försökte ropa på Laegnir eller Thyrondir. Ingen av dem var hemma. Eller så var hans röst så svag att ingen av dem hörde.


Det kändes i hela kroppen. Taurinds tid var inne. Nu skulle han äntligen få träffa Eva igen.

Laegnir kom utspringandes från duschen kort efter. Det högg till i hjärtat när han såg sin far ligga livlöst på golvet, med liemannen i släptåg. 

"Snälla! Jag ber dig! Ge honom lite mer tid. Han är min pappa. Snälla, jag är inte redo att leva det här livet ensam!"

"Det är för sent. Taurind är död av ålder och det är ingenting jag kan göra något åt. Du ska vara försiktig med att återuppväcka de döda. Acceptera ditt öde."

Thyrondir var ute och rände på stan. Laegnir fick inte tag på honom. Snart låg Taurinds kvarlevor i en urna på sovrumsgolvet. Liemannen vägrade att åka vidare. Laegnir var full av vrede och sorg och hotade honom.


"Är du kvar här efter jag hämtat brorsan kommer VI kommer dig! Du må redan vara död, men vi ska ta bort allt som gör att du kan sväva runt och bära på den där lien. Du har något levande i dig och det kommer vi ta bort. Sanna mina ord."

Liemannen bara skrattade och ställde sig framför TV:n. Det var en frågesport han inte hade tittat på på ett tag. Han var inte stressad över att lämna Ghalastiens boning. Dumma alvsimmar som tror att de kan döda den svartaste döden av dem alla.