Ravenous 3.19 - Förenad med min sanna kärlek

Det var en speciell dag. Jag sprang några kilometer på löpbandet för att värma upp. Idag skulle jag visa mina riktiga känslor för Theresa!

Elin var ovetandes än. Jag ville inte ta diskussionen med henne förrän jag visste vart jag hade Theresa.

Hon kom över senare och vi satt och pratade och spelade schack i flera timmar. Jag berättade tidigt vad jag kände för henne. En sådan kärleksförklaring hade jag aldrig gett till någon. Inte ens vid altaret hade jag menat något så mycket som nu.

Jag gav henne röd ros för att visa min uppskattning. Efter ett tag kom Valentina och gick emellan... Hon var Louise dotter och gillade antagligen inte att jag blandade in Theresa igen i den här smörjan.

Efter dagens lyckade möte med Theresa kände jag att det inte var annat än rätt att berätta för Elin om mitt beslut. Mitt livs beslut! Jag bad Tyson lämna vardagsrummet och Elin förstod direkt att det var något allvarligt jag ville prata om.

"Men Xerxes. Tror du inte att jag har vetat det! Ända sedan hon kom på din 20-års fest visste jag. Att hon är den kvinna som alltid kommer vara nummer ett för dig. Det är lugnt. Vi har haft några fina år ändå."


"Men... Är du inte sur? Jag har ju varit med dig hela tiden när jag egentligen älskat någon annan?"


"Äh, fick de barn med dig så ville jag också ha! Du har gett mig två fina söner. Jag är tacksam."






Samtalet med Theresa gick enklare än jag någonsin kunnat anat. Så det hade märkts så tydligt, att Theresa var den jag älskade mest!


Jag började berätta för mina döttrar och söner. De alla tog det olika. Planen var att Theresa skulle flytta in igen, men att Elin skulle bo kvar tills hon hittade bostad. Uma var överlycklig. Hennes mamma skulle ju bo med oss igen!

Dagen jag berättade för Tyson växte han upp till tonåring. Det var en ganska arg reaktion på det hela. Han blev rasande arg och vägrade prata med mig de kommande dagarna. Han hade knappt lärt känna sin riktiga mamma och såg istället Elin som en.

Sönerna verkar ta dessa beslut hårdare än döttrarna i den här familjen.

Han skällde ut Theresa efter noter och tyckte att hon sabbade den här familjen. Var det någon som hade sabbat den här familjen så var det jag, det visste jag nu. Mina barn hade fått gå igenom alla möjlig konstiga byten mellan mina kvinnor.


Men nu var det bara en kvinna som gällde, på heltid. Och det var Theresa.

Samma dag Theresa flyttade in var det hennes tur att bli gammal. Hon var så vacker! Aldrig att hon skulle bli mindre av en skönhet för att hon fick rynkor.

Det var en sådan lättnadens känsla att jag nu skulle få spendera min sista tid i livet med den kvinna jag älskade allra mest.

Men jag visste inte vad jag skulle göra med Tyson. Han fortsatte skälla ut Theresa och jag fick ge honom utegångsförbud mer än tre gånger. Ni skulle bara hört vilka ord han kallade henne... Och framför Samael. 

Fastän Remus är yngst verkar han minst påverkad av dramat. Han håller sig gärna på rummet framför kemibänken. Kul att den äntligen kommer till användning! Valentina använde den några gånger när hon var barn, men annars stod det mest och dammade...

Jag och Uma kämpar på med våra jobb. Jag har sagt på skoj att det är bäst hon tjänar in så många extra stålar hon kan, eftersom jag går i pension snart. Jag har inte tänkt att jobba för evigt. Lite lugn och ro måste jag få innan jag lämnar jordelivet.

Jag funderar över det dag och natt, men jag tror att jag har bestämt mig. De är ju så många, mina barn, men jag måste välja en. Trots att Valentina alltid kommer vara pappas flicka är hon alldeles för omogen för att föra den här familjen vidare. Jag vet inte om jag lever då alla pojkar växer upp, så det är Uma som står som första kanditat.

Går allt som jag vill blir hon nästa fackelbärare!

Ravenous 3.18 - Min sista födelsedag

Jag måste säga att den värsta tiden väntar mig. Jag håller på att bli gammal. Riktigt gammal! Jag måste säga att jag känner mig stressad. Mitt yttre, som fångat de vackraste kvinnorna i Simvärlden, kommer snart börja rynkas. På det känner jag mig förvirrad över vem jag egentligen älskar. Vem som är den rätta. Är det verkligen Elin?

Så det är bäst att jag börjar göra klart renoveringarna i huset. Pengarna flödar in lite bättre och jag kunde äntligen fixa gymmet jag alltid drömt om.

Uma pratar mycket om sin uflyttade helbror, Wren. Hon saknar honom och brukar hänga med honom på stan ibland. De chattar ofta, vad jag förstår. Jag känner mig lite dum som lät honom ta beslutet att flytta härifrån. Han var ju ändå väldigt ung.


Men han bor ju hos sin mamma. Theresa är en underbar mamma. Fastän hon inte lever i den lyx vi gör.

Valentina är på henne för att hon pratar mycket med Wren. Hon säger att han är ett oäkta syskon och att han gjorde bäst i att flytta härifrån.

Jag har fått säga till henne på skarpen! Visst, jag vet ju att Wren retade henne mycket när de var barn, men det måste de båda komma över. De är snart vuxna.

Så var till sist mitt sista barn, Remus, uppvuxen! INGA FLER BEBISAR. Det var värt att skrika när jag sprang jublandes genom huset. 

Barnen får tycka vad de vill. De har ingen aning om hur jobbiga de har varit!

Sedan hade det blivit dags för min födelsedagsfest. Jag hade haft ångest över det hela veckan. Men ålderdomen var inget jag kunde stanna av, tyvärr. I min stora livskris bjöd jag in alla de damer jag haft, alla mammor åt barnen.


Jag var vid mitt vanliga flörtiga jag och kunde inte riktigt hålla mig ifrån dem...

Uma var jätteglad över att Wren var där. Det var klart jag bjöd in min äldsta son! De stod och skrattade hela kvällen och visade varandra musik i mobilerna. De verkar ha mycket gemensamt.

När det var dags för mig att blåsa ut ljusen önskade jag mig en sak väldigt starkt. Jag hade aldrig önskat något så mycket i hela mitt liv. Jag hade bestämt mig. Min stora kärlek satt framför mig!

Trots mina nya gråa hårstrån var mitt självförtroende på topp. Jag var allt stilig som gammal man! Det här skulle inte försvåra någonting.

Jag blandade ett par kärleksfulla drinkar och sade att jag gjort dem för Theresas skull. Hon drog sig undan lite, men jag tänkte inte ge upp. Detta skulle jag aldrig ge upp på. Jag skulle vinna tillbaka henne!

Till råga på allt sov Elin bort hela min födelsedag. Det blev bara tydligare vem det var jag hörde ihop med, och det var inte Elin.

Vi hade haft våra stunder i tonåren, men sedan dess hade det inte varit kärlek. Inte för någon av oss tror jag.

Det började bli sent och bartendern hällde upp de sista drinkarna utomhus. Som tur var var det en kvinna den här gången. De manliga har haft en förmåga att pika och kritisera mig... 

Det var det sista jag behövde ikväll.

Jag skulle precis lägga in en extra stor stöt på Theresa då jag såg att hon gått. Hade hon gått utan att ens säga hejdå? Mitt mod sjönk. Det kanske inte alls skulle bli så lätt att vinna henne tillbaka... Jag hade i för sig bara försökt en kväll, men om jag tänkte efter hade jag inte varit särskilt schysst mot henne. Jag förstod det nu.


När jag plockade undan såg jag att Valentina hade somnat i soffan med en ölburk på golvet. Jag som trodde de lyssnade på vad jag sa och inte drack alkohol...

Ravenous 3.17 - Uma, den kreativa barnälskaren

Så var mina andra dotter en fullvuxen tonåring! Jag har bekantat mig med min "nya" dotter i några dagar, rädd att hon ska vara lika lite till hjälp som Valentina. 

Men Uma har en helt annan mogenhet. Jag vet inte vart den kommer ifrån! Hon är sällan sur och grinig och erbjuder sig att hjälpa till lika mycket som då hon var barn. 

Jag älskar mina döttrar fullt lika mycket, men det verkar Valentina inte förstå. Jag får inte krama Uma utan att hon ger ifrån sig en stor suck och blänger mot oss.

Visst, hon är mer pappas flicka än vad Uma är, men vad är det för barnsliga fasoner? Vi kramas alla lika mycket!

Tja, inte systrarna emellan, tyvärr. Jag trodde att Valentina skulle bli snällare mot Uma nu när de är på samma nivå, men hon verkar bråka med henne ännu mer.

Vad jag hört på håll är att hon kallar Uma för smörare och att hon bara vill ha mig för sig själv. Tänk om det vore så! Den turen har jag inte med båda mina döttrar. 

Uma älskar att vara instängd på sitt rum och ägna sig åt sina kreativa idéer. Hon förtjänar verkligen fiolen jag köpte åt henne på sin födelsedag. Jag tror hon kommer bli något stort! En stor musiker!

Valentina tjatar dag in och dag ut på att få åka på modeveckan i Paris. Jag har sagt flera gånger att jag knappt har råd med varsin säng åt mina barn och att hon åtminstone kan ta ett deltidsjobb för att tjäna in egna pengar. Men det vägrar hon.

"Jag ska inte jobba!! Vad tror du om mig, pappa?! Det sårar mig att du hellre ser mig jobba än åka iväg och ha roligt i Paris!! Jag HATAR er allihopa!"

Sedan kom mitt sista barn någonsin. Nu får det inte bli några fler! Jag hade gudarna på min sida och fick en baby, istället för två eller tre. Det var en stor lättnad och jag matade min fjärde och sista son, Remus, med nöje. 

Vad jag inte finner lika stort nöje i är när Samael ska försöka ta hand om Remus. Det är väl gulligt tänkt av honom, men han gör honom bara ännu argare i sin vagga!

Någon som mirakulöst får tyst på allt från skrikande spädbarn till gnälliga lågstadiepojkar är Uma. Jag vet inte vad det är med henne, men hon kan det här med barn! Nästan bättre än mig och Elin.

Mycket bättre än Elin, får jag lov att erkänna. Det känns som att hon ignorerar Remus alltför ofta.

Själv har jag fått möjlighet att välja inriktning på mitt jobb. Jag vill jobba mig uppåt som företagare och är just nu vice ordförande. Inte så illa pinkat, eller hur!

Dessutom får jag äntligen släppa datorn och alla rapporter. Jag behöver inte skriva en enda rapport till! Istället ringer jag affärssamtal några gånger om dagen. Så mycket softare.

Jag måste erkänna att jag utnyttjar Umas välvilja till barnen. Jag vet att hon kommer och tar hand om Remus om jag bara håller ut i några minuter. Det är fruktansvärt att höra sitt barn skrika, men det är ännu mer fruktansvärt att missa sin sömn...


"Pappa! Jag kan inte komma upp varje morgon och ta hand om Remus. Jag har ju skola! Du gör det med flit va? Schysst."

Nej, det är nog inte så schysst av mig. Flitig som Uma är har hon tagit ett deltidsjobb utan att jag ens nämnt tanken för henne. Ni kanske kan gissa vilket jobb? Som barnpassare förstås! Min lilla ängel. Så stor och tar hand om alla barnen.


Hon ska bara veta vad som väntar henne när hon blir vuxen... Om hon nu kommer skaffa lika stor familj som jag.

Men jag försöker gottgöra mina misstag. Ingen är perfekt. Jag brukar laga frukost åt dem allihopa. Tyvärr brukar jag oftast börja försent så att de inte hinner äta innan skolbussen är här ändå.


Jag måste verkligen få pli på mitt liv...

Ravenous 3.16 - Valentina, den bortskämda

Trots min livskris så gick livet vidare. Jag bakade en födelsedagstårta till Valentina som fyllde år. Aldrig att jag skulle glömma att fira min äldsta dotter! Jag hade glömt många av de andra barnens födelsedagar, tyvärr.

Valentina växte upp till en tjusig tonåring. Vilken tjej! Pappas flicka upp i dagen. Hon spenderade många timmar i sitt nya rum innan hon kom ut och var nöjd med sin make-over. Jag tycker såklart hon är fin som hon är, men tjejer gillar ju smink och skor och sånt.

Eh, jag försöker se bort från hennes dåliga sidor. Hon är väldigt taskig mot Uma, sin lillasyster. De ligger ganska nära i åldern, men nu när Valentina hunnit blir äldre innan trackar hon på allt hennes lillasyster gör.


Fastän Uma gör mycket mer än henne i hemmet... Jag är rädd att Valentina har blivit alldeles för bortskämd.
























Vi hade bara hunnit ha det senaste tillskottet, Samael, i några veckor då Elin avslöjade nästa stora nyhet. Hon var gravid igen! Den här gången blev jag lite stressad och bad henne titta på babyn som skrek i högan sky.


Var hon tvungen att bli gravid så snabbt igen?!

Elins mage växte sig riktigt stor och jag började ana oråd. Tänk om det var tvillingar?! 

Det var alldeles för många barn under samma tak, det var jag tvungen att erkänna. Jag vill inte att mina flickvänner ska behöva jobba, så jag sliter ihop alla pengar själv. Det skulle bli en dyr resa om så var fallet...

Jag försöker engagera Valentina i babyn. Det skulle underlätta så mycket om hon hjälpte till med sin lillebror. Men hon är totalt ointresserad... Hon fräser och säger att hon inte behöver göra någonting i det här huset.

Jag vet att jag borde ställa högre krav på henne, men det är svårt. Hon är ju min älskade lilla dotter.

Elin var höggravid och tids nog växte Samael upp till barn. Jag har alldeles för stressfull erfarenhet av att ha flera bebisar samtidigt, så jag var glad att han inte längre behövde uppsyn tjugofyra timmar om dygnet.

Nu gällde det bara att Elin fick en baby, och inte två, eller fler...

För att öka på i hushållskassan har jag ägnat mer tid åt mitt snickrande. Jag har snickrat ihop två snygga barstolar, som jag i och för sig ska spara, samt två bänkar som jag har fått sålt för en bra peng. 

Helt okej för att vara ganska kass på att snickra, i alla fall!

Jag hoppas att den här graviditeten är över snart. Elin har helt tappat fästet om att hålla sin hygien, fastän hon bara går hemma. Det är faktiskt jobbigt att vara runtomkring henne. 

Jag vet att jag kanske borde påpeka det, men jag har lärt mig hur gravida kvinnor är. De är inte alltid att leka med.

Men det känns som att hon är den rätta. Det är rätt lustigt, för det har jag tänkt om alla mina kvinnor. Snart har jag två barn med varje kvinna. Totalt sex barn.


Det känns toppen! Att ha ynglat av sig på sex fina ungar som kommer ta över Oasis Springs och sprida våra fina gener har var ett av mina mål. Snart är jag där. Men efter detta blir det INGA fler barn!

Ravenous 3.15 - Wren & Louise flyttar ut

Elin flyttade in, förstås. Jag skulle aldrig ha hjärta att låta mina gravida kvinnor bo själva! Hon har gjort sig hemmastadd och verkar avguda barnen.

Hon läser godnattsagor för dem nästan varje kväll. Det gör mig nästan tårögd. Hon kommer bli en fantastisk mamma åt vår bebis.

Hon sitter i för sig och trollar forumen en del, har jag märkt. Men det gör ingenting. Så länge hon är ärlig och kärleksfull mot vår familj får hon bete sig hur hon vill mot främlingar!

Jag märker hela tiden hur olycklig Wren är. Jag försöker prata med honom, fråga honom hur det går i skolan och vad han har för intressen. Men han avspisar alla och skriker bara att han måste flytta härifrån. Han säger att han skulle göra vad som helst för att bo med sin mamma.

Det sårar mig, måste jag erkänna.

Men jag är inte helt omöjlig. Jag vill inte ha en olycklig son här i huset. Jag vill att han ska vara lycklig och utvecklas till sin egen person! Så jag gav honom tillåtelse att flytta till Theresa. Det var första gången han log mot mig på flera månader när han packade sin väska och åkte iväg. Han duschade inte ens innan.


Jag skulle behöva så mycket tröst från mina damer nu.

Jag började med de yngre damerna. De undrade varför Wren hade flyttat, och jag gjorde som vanligt mitt bästa för att förklara läget. Uma blev sur och sade att hon också ville flytta till mamma. Där bråkade dom inte.


Jag sade till henne att hon inte visste det. Theresa var nämligen en ganska komplicerad kvinna. Men jag sade att hon kunde börja åka hem till sin mamma efter skolan på onsdagar. Jag vill absolut inte vara orättvis!

"Jaha. Så nu är Wren borta också bor Elin här. Är det så det fungerar tror du? Att en flyttar och en annan flyttar in?"

"Jag tror det."

Det hade varit alldeles för mycket drama i huset på sistone. När Louise sade till mig, efter två hela veckor tystnad att hon ville prata, förstod jag vet det handlade om.



"Xerxes. Du är helt otrolig. Har du glömt det här?" Hon viftade på fingret med vigselringen.


"Nej. Vad... Menar du?"


"Vi är gifta!! Vi har varit gifta länge nu! Betyder det ingenting för dig?! Nej, du behöver inte ens svara på den frågan. Jag VET att det inte betyder något för dig. Nu har du nya kvinnor i vår säng. Sängen som ska vara för det äkta brudparet och ingen annan." Hon brast ut i gråt.


"Men Louise, jag trodde du var med på det här! Gråt inte. Du är ju gift med mig! Säg inte att du upptäckt först nu att jag föredrar flera kvinnor?"


"Nej, tro mig. Det vet jag allt. Men jag trodde ändå att det fanns något slags hopp, och en framtid för oss. Jag trodde att jag betydde mest för dig."


Som jag alltid gjort så förklarade jag för henne att alla mina kvinnor betyder lika mycket för mig. Men det gjorde henne bara argare. Det slutade med att även Louise tog sitt pick och pack och drog.

Den här gången var jag riktigt ledsen. Det var bara tur att jag just fått råd med en svindyr, extra bekvämlig säng så att jag kunde sova. Det blev inte bättre av att Elin inte kom och tröstade mig. Hon var fullt upptagen av att trolla forumen.

Jag hittade Elin i badet nästa morgon. Hade hon sovit här hela natten?! Jag tog henne i min famn medan jag grät som ett barn. Elin förstod inte vad det var med mig.

Jag sade att hon inte fick lämna mig. Hon kunde ha dött i badkaret! Hon kunde ha drunknat! Och med ett barn. Elin lugnade ner mig och sade att hon kunde hålla koll på sig själv. Jag visste inte om det var så...

Elin var som en solstråle, och gjorde frukost åt barnen. Jag själv var tvungen att ta en semesterdag. Det var för mycket just nu. Jag började fundera på om jag gjort fel val i livet. 

Jag kanske skulle ha hållit mig till en kvinna?